Vad tiden går....
10 månader blir han nästa vecka. Jag har börjat jobba och sambon är pappaledig.
Det har varit och är en jobbig omställning, iallafall för mig. Samtidigt som jag ska installera mig på nya jobbet med massa papper, barn, regler, föräldrar och allt vad det är så går tankarna i huvudet vad jag missar hemma, känns som jag övergivit samtidigt att som jag är så glad att hans pappa får möjligheten att vara hemma med vår son och se honom utvecklas mer. Är så galet glad att jag fick jobbet också samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag vill så gärna jobba....det är galet vad känslor ställer till det.
Klarar jag verkligen av livet? Så känns det ibland. När alla känslor, vilja och "måsten" drar i en åt olika håll. Hur mycket kan man tänjas? När blir det sprickor? Har det redan blivit det?
Andas
Så fort jag fått in en ordentlig rutin på jobb och hemma så kommer det att vara bra, det vet jag ju! Det är bara nu när allt är nytt. Och om några månader ska han in på förskola och den omställningen för han och mig, herregud hur ska jag klara det? Mest jobbigt för mig säkert. Kommer han känna sig helt övergiven? Är så glad för att min sambo ska skola in och inte jag....kanske är med någon dag. Men Gud så jobbigt det kommer att vara de dagarna. Gråter nästan redan.

Men det löser sig och det blir bra.

Blir galen. Har börjat virka en flodhäst och vad händer nu när jag nästan är klar? Virknålen försvinner!!! Är ganska säker på att den låg i soffan tidigare idag o då måste jag ha flyttat på den, men eftersom jag alltid sitter på samma ställe så kan den inte vara långt härifrån. Har vänt alla soffkuddar flera gånger men helt spårlöst, inte på golvet heller. Bara för att jag snart är klar, brukar väldigt sällan slutföra mina projekt och nu vill jag bara virka klart den så jag kan börja med ett nytt projekt!!
Går ju på amningshjärna, alldeles för några timmar sömn sen ett år tillbaka så jag kan ju ha lagt den vart som helst, minns verkligen inte.
Någon här som är lite synsk??

Bild på flodhästen kommer när den blir klar :)

Vi fick lite info från en tandläkare här om dagen, alltså hur vi ska sköta en bebis tänder.
Den tandläkaren, hjälp mig. Så fördomsfull och utpekande.
Det första hon gör är med en otrevlig ton säger åt en pappa "där får du inte sitta eller behöver du sitta brevid någon speciell?" Han svarar eh, ja min son?
När hon sen ska börja så vänder hon sig mot två mammor som har ursprung från Kina och säger lite övertydligt "förstår ni svenska? Jag kollar på er pga hur ni ser ut.." Den ena ser helt chockad ut medan den andra nickar och svarar att svenska är inget problem.
Sen börjas det...de bör inte äta frukt, de ska ha slutat med napp när de är 3-4 år och kollar på mig eftersom William satt med napp då. De ska absolut inte ha napphållare för då har de tillgång till nappen och kan själva stoppa i den, (själv använder jag napphållare för att då vet jag vart den hamnar om han bestämmer sig för att spotta ut den när man är ute och går, istället för att den ska hamna i grus o smuts), man behöver inte ge lösviktsgodiset säger hon och kollar på en tjej som är lite överviktig..hon sa själv efteråt att hon kände sig utpekad.
Vi skulle borsta tänderna efter nattmålet, efter varje nattmål om barnet äter fler gånger på natten. Helt orimligt när man ammar? Menar du att jag ska amma sen upp för att hämta vatten o tandborste för att sedan väcka honom för att borsta tänderna igen? Två tre gånger på natten? Vi i gruppen får till svar att men det här är ju när han fått tänder inte ammar man då...eh jo svarar flera av oss...och då får vi till svar men det handlar om att skapa en vana, när ni börjat så går det bra sen, det är ni som bestämmer inte barnet.
Sen verkade hon allmänt sur o grinig och verkade inte alls tycka att det var roligt med barn. Gav stressade blickar till föräldrars barn som grät typ "få tyst på barnet!" Och gav otrevliga svar på frågor, man kände ganska fort den obekväma stämningen i gruppen.
Vi pratade med BVC efteråt och de skämdes och bad om ursäkt och de hade hört saker förut om henne men det här var sista gången hon fick komma.

Lite flummigt inlägg kanske..men va trött jag blir på såna människor, ser allt så fyrkantigt som att allt handlade om barnets tänder, klart man kan ge frukt, det är ju inte choklad och Cola jag ger till mellis, det är lite banan, jag tror han får ha tänderna kvar.

Behövde skriva av mig.

Fortsätta dagen med bibliotek och sedan gå lite på stan!

Att amma offentligt är okey om mamman och barnet trivs med det!
Tycker jag iallafall.
De allra flesta gånger bryr sig William bara om att få mat, börjar han stirra runt så antingen väntar jag en stund eller tar på en sjal och täcker hans huvud så han får lugn och ro.
Men om jag sitter på en resturang eller café, ska inte jag kunna mata mitt barn då? Självklart ska jag väl kunna det! Alla andra äter ju där. Innan jag själv fick barn tänkte jag alltid att jag skulle gå undan för att barnet kan väl knappast få lugn och ro när det är stojigt, men det inte alls så..inte med William iallafall, han är så fokuserad på att äta och blir inte mer störd så än när man sitter själv.
Men när någon påpekar att det är fel att amma ute känner jag bara " du står här och säger att jag har inte rätt att ge mitt hungriga barn mat?"
Vad är människor rädda för? Bröst? Det syns ju knappt, dessutom så behöver man inte glo. Tänk dig själv om någon satt och glodde när du åt, jobbigt?
Jag har stunder då jag väljer att hellre sitta själv med William och ibland spelar det ingen roll, det kan handla om bekvämlighet, jobbiga kläder som är i vägen eller att jag bara vill ha en mysstund ensam med mitt barn.
Och folk som säger "hur kan man vilja amma i såna miljöer, att amma sitt barn är ju något mysigt och gosigt" ja det är mysigt, ibland stressigt och man gör det så många gånger om dagen i så många dagar man hinner med massor av bara-vi-2-mys. att springa runt på stan och leta efter ett amningsrum kan vara mer stressigt än att mata offentligt på mc Donalds.
Men detta är en fråga som bara en mamma kan svara på mitt sitt nuvarande ammande barn, nästa barn kanske inte alls funkar likadant eller känns lika.

Vi har ett ganska tråkigt stilrent hem...vita väggar svarta möbler, snyggt men tråkigt. Så mitt mål är att piffa upp det
Med lite smådetaljer.
Älskar secondhand butiker, man vet aldrig vad man kan hitta där! Så var in i en secondhand butik för att leta efter koppar saker..hitta tre koppar grejer och två ganska stora blomkrukor allt för 50kr!
Håller även på att sticka en svartvit bild på en elefant som jag tänkte hänga upp. Lovar att visa en bild om den blir klar, haha.
Vill ha saker som inte alla andra har och det får man ju genom att skapa egna saker.

Hur härligt väder är det inte???
Solen skiner = glada miner!
Vart en runda på stan, måste ha nya träningsbyxor, sedan vart det nästan en timmes promenad hem..nästan uppförsbacke hela vägen hem...jätteskönt när man har träningsvärk, not. Men nu är det gjort iallafall! :)
Tror minsann det blir lasagne middag på balkongen idag.
Dock tar det härliga väder med sig en påminnelse om att ångestsäsongen snart är här, badsäsongen alltså...och jag älskar att vara på
Stranden och bada, har dock fobi för djupt vatten så simmar bara där jag bottnar...men vet inte hur bekväm jag är med att ha bikini på mig....tror inte riktigt att jag klarar det..ska försöka. Åh måste köpa ny bikini, jag som hade en så galet snygg som jag älskar! Men den är väl urvuxen.
Aja ut på balkongen och plantera om mina tomater och sen fixa mat! :)

Dags att komma igång med träningen!!!
Tog på mig träningsbrallor och träningstoppen och blev genast taggad, startade en träningsvideo och puh, jag behöver träna haha.
Klarade inte ens halva..den verkar aldrig ta slut. Ska fräscha till mig så gott det går och ta en promenad med sonen.
Snygg rumpa och lår, ja tack! Ska kämpa! Behöver nog få upp konditionen också...eller stryk nog, jag behöver! Man kan nog inte ha sämre kondition än vad jag har haha.
Kanske skulle man unna sig ett gymkort och åka iväg någon timme på kvällarna...får se...
Nästa steg blir maten, vill få i mig mer frukt o grönt....
Någon som sitter med schyssta recept, vardagsträning eller bra bloggar med såna tips så dela gärna med er! :)

Ha en superlag och njut av solen och livet!

....haha nej säger jag. Absolut inte. Inte i mitt fall iallafall.
Såg ett inlägg på Facebook om folk som fått den kommentaren när de bestämt sig för att inte skaffat barn...därav detta inlägg...
Mitt barn kom med extra kärlek inte lycka, även om han delar med sig av lyckliga stunder men det gjorde mina katter också haha.
Att gå igenom en graviditet och se min kropp förändras tog extremt mycket på mitt psyke. Jag hade precis börjat accepterat och gillat
Min kropp när magen började puta ut och brösten växte..allt jag ville var att pojken skulle komma ut så jag kunde få tillbaka min platta mage och mindre kilo på vågen. Nu gick jag ner allt jag hade gått upp under graviditeten och två kilo extra men har jag fått tillbaka min kropp?? Ingenstans!!! Har fått massa bristningar på magen, massa hud som bara hänger, hängpattar och bristningar på låren. Så nu är den dåliga självkänslan tillbaka och jag känner bara att jag inte kommer kunna visa mig i shorts eller bikini i sommar som jag hade sett framemot.
Få se nu vad mer...ständigt arbete och de gånger barnet sover eller är nöjd och klarar sig så har du ständigt jour och måste vara redo för arbete...DYGNET RUNT. Så nej det blir inte så mycket sammanhängande sömn heller.

Lyckliga stunder finns absolut. Hans leende när han upptäcker saker, hans leende när han får syn på mig, hans morgon leende, att se honom sitta och pilla på sina leksaker och vara helt inne i sin värld, se han kräla över golvet som han precis lärt sig, se han gunga med hela kroppen när han är exalterad, när han vänder sig och gosar ner huvudet på min axel/bröst...det finns massor av lyckliga stunder.
Det är ett extremt tufft jobb, en del älskar och trivs bra med det andra inte...jag trivs för det mesta men ibland vill man spola fram tiden 25 år så allt är gjort.