Ska det vara så JÄVLA svårt?!

Hur fan är vi människor skapta?!

Eller människor..Tjejer!

Jag ursäkta men nu tänker jag Dissa oss tjejer.

Vi är ju fan helt..elaka? Bitchiga? alltså

jag kan inte hitta rätt ord för det..eller det kanske inte

finns bara ett ord.

Så fort vi är tre så måste en bli utfrysen? VARFÖR?!

Eller så fort man är tre och en åker därifrån så kan man

satsa allt man har, tillochmed livet, på att de snackar skit

om en.

Man blir festens huvudperson först man har gått

Alltid!
Tro mig jag pratar efter erfarenhet.

Jag och två tjejer till hamnar alltid i den här situationen.

Det är jag, en till vi kallar henne A (för hon står mig närmast!)
Andra personen kallar vi Skit..nej skojjar. vi kallar  henne B.

Person A är en släkting till mig, vi har känt varandra hela livet och

har verkligen varit tighta om man säger så. Det har alltid varit vi

för vi är jämngamla i släkten så vi har bara varandra.

Men så kom person B in i mitt liv..och tro som fan att hon har börjat

svansat efter A..alltså det är fan så hon slickar hennes röv hela tiden!
Så fort jag och A pratar om något som hänt för längesen eller om andra

minnen så kommer B och pratar om smink och mode som hon VET att jag

inte tycker om! Allt för att få ha person A för sig själv och för att det är

JAG som ska gå utanför!
AAAH!! Jag är så sjukt jävla arg.

Eller..(detta kommer bli ett låångt inlägg men jag tror det finns fler som känner

igen sig så ja jag tror det är värt det)

Det var en gång när jag och A ville gå till affären, vi tog på oss jackorna och gick

och frågade B om hon ville följa med, men nej, det ville hon inte. Sedan blev hon

sur...varför? Jo för vi hade redan tagit på oss jackorna innan vi frågade henne..

Men ursäkta att vi frågade 10sec senare..Vad är problemet? Vi frågade iallafall?!
Vi va till en annan affär förut med mamma, mormor och några andra. En mataffär,

strax intill finns det en liten galleria.Vi kommer in strax innanför mataffären och jag

frågar "men vart är A och B?" Och dom säger "De skulle tydligen till gallerian"

Men ja..TACK för att ni frågade? Så sjukt jäkla less på det här!
Sen när vi ska hem (som grädden på moset) så smäller dom bokstavligen igen bildörren

framför ansiktet på mig och säger "förlåt..jag glömde..eller jag trodde du redan satt i"
Nej men verkligen.. AAH! JAG ÄR SÅ SJUKT JÄKLA ARG OCH JAG BLIR TOKIG NÄR JAG SKRIVER
OM DET HÄR!!!"

SNälla säg att någon känner igen sig och har en lösning!!

Jag gillar verkligen inte person B jag skulle kunna gå rakt fram till henne och ge

henne en käftsmäll om jag fick.

Nu vet jag vad vi kan kalla såna/oss tjejer..Egoistiska. För vi vill bara se till att

det är vi själva som inte blir utfrysta.

Själv så har jag tröttnat på detta så jag går undan på en gång för jag orkar inte.

Har också varit med i affärer där vi stått och kollat på t.ex böcker..sedan när man

vänder sig om så är det borta..så kom min syster och jag fråga vart "A och B var" och

då säger hon att hon såg dom borta vid kläderna...jag menar ser man inte till att

andra är med?! ÄR ni helt blinda?!

Senast igår samma visa igen.

"Vi ska in till stan imorgon..först till centrum och sen till en annan galleria"

Så då sa jag att hör av er när ni åker till gallerian så möter jag er där för vi

måste fixa en sak med lägenheten.

kl 10 "oj förlåt glömde smsa men vi är i gallerian nu vi ska inte till centrum"

Vid tolv kommer jag dit, ringer och frågar vart dom är och då låter det såhär

"nej men alltså vi är typ klara så vi tänkte gå och äta och sen åka hem"

JAha..så om jag inte haft min pojkvän med mig så skulle jag få gå själv?
Och varför tog jag med min pojkvän..jo för jag VIsste att ddet skulle bli såhär!
Jag va så sjukt jävla arg så jag gick in på gina, rakt genom affären, ut igen och min

pojkvän sa "men du kollar ju inte ens på kläderna!" Sedan stod jag inne i gallerian och

banka huvudet i väggen. Jag var så sjukt jävla arg (förlåt, vet inte hur många gånger

jag har skrivit det..) men när jag blir arg så reagerar jag så. Jag känner bara att jag

vill skada mig och jag får inte skära mig så jag bankar huvudet i väggen eller slår i väggen.

Får inte det heller egentligen men..jag känner bara att jag måste ibland.

Jag är glad för att min pojkvän fanns där.

Alltså..nej jag klarar inte ens av att skriva mer just nu, jag är för upprörd.

Ni förstår vad jag menar iallafall?
Någon som vart med om något liknande?
Eller tvärtom..ni kanske är i ett gäng där det verkligen funkar?

Min pojkvän. (förlåt! Sjukt tråkigt svar!!) men

Det är det enda jag saknar just nu.

Och så min lilla kissemiss såklart! Åh! Hon är min

dotter typ, älskar henne!

Jag har precis allt jag vill ha, förutom min

pojkvän. Jag känner verkligen att jag vill

börja vår framtid nu. Vilket vi kommer göra..imorgon!

En del av det iallafall..men det ska jag skriva om senare!