Ensam, ensammare, ensamast....om man nu kan bli mer ensam än ensam? 

Man kan iallafall känna sig mer ensam än ensam.

Min sambo jobbar 9-18. Innan jobbet så ska han till gymmet så han åker hemifrån senast

halv åtta. Men så kommer han på mer saker han vill göra, senaste grejen...ut och springa på

kvällarna! För nu ska det inte bara byggas muskler nu ska han gå ner i vikt också UTAN att förlora

sina muskler. Jag vill inte stå i vägen för hans drömmar och mål för det är väl bra att någon av oss

har såna men jag blir ta mig fan förbannad. Han kommer hem och äter och sen sticker han iväg

nästan en timme till. När? NÄR NÄR NÄR? Ska han vara med sin son?! När ska jag få vila?! När kommer det finnas tid till att jag ska få ha drömmar och mål? När?!?!?

Hur kan han inte vilja vara hemma på kvällarna? 

På helgerna får jag tvinga iväg honom för han vill bara vara hemma och jag får som vanligt sitta hemma dag in och dag ut och små enstaka barnvagnspromenader då och då.

Dumma kossa, säg till honom då?! Tänker ni.

Ja, jag har gjort det, det första jag sa när han kom med idén att springa på kvällarna var NEJ.

Så sa jag du kan ta kvällspromenader med William då är det okey. En av tre gånger den här veckan

har han tagit med sig William.

Ska jag behöva säga till honom varje gång? Ska jag behöva påminna honom om vårat samtal för några dagar sen?

Vad krävs för att han ska fatta?  

Eller när han kommer hem och säger "kunde du inte ha startat diskmaskinen?" lite surit....ehm, jo det kunde jag men jag har dammsugit, fixat lunch, bäddat rent i sängen och tagit hand om din lite halvkrassliga son idag och kanske passat på med lite stickning medan han sover.

OCH inte får man höra "BRA JOBBAT!" eller "tack för att du är hemma och tar hand om William"

Hur mycket krävs?

Min tanke är att börja hålla så supersnyggt jag bara kan här hemma, diska, dammsuga, plocka, laga mat och sen se hur lång tid det tar innan man får ett tack eller får höra "du behöver inte göra det här" eller "älskling jag tror du är på väg in i väggen, du kan inte göra allt"

men det kanske är svårt att förstå hur jobbigt det är att ta hand om ett barn när man aldrig har gjort det ensam.

Ge ett stort tack till den som hjälper till med det du behöver hjälp med.

 

A

1 april 2016 00:10

Vi är alla olika men efter misslyckat sambolevande har jag lärt mig en sak: kommunikation e viktigt men det svåra är att lära sig att diskutera helheten av ens dagar och känslor.

Jobbig situation du hamnat i och det låter väl som du skriver att han inte förstår hur dina dagar ser ut, å du kanske inte förstår honom. Kanske han känner att jobbet tar sån kraft att han vill hålla igång å sen är helt slut på helgen?

En helt annan situation, men när jag var arbetssökande å sambon jobbade såg jag fram mot helgerna när jag tänkte att vi verkligen kunde umgås osv, för honom umgicks vi varje dag och helgerna var vila eller än surare: fyllekväll med nån av grabbarna.
Så, vi gick och var irriterade på varandra och fick ur oss vissa störningsmoment då och men vi glömde att verkligen sitta ner, prata och lyssna över hur våra dagar verkligen var och fick oss att känna.
En väldigt sur läxa att lära sig. Speciellt eftersom jag sällan själv förstod min egen helhetsbild i stundens hetta. Kämpar fortfarande med det.

Hoppas det löser sig, kanske kan lite pappaledighet vara passande för att ge dig utrymme att komma ut i arbetslivet och självnyttan igen å han bättre lära känna sitt barn.

zeeza

1 april 2016 22:20

Jo jag har varit med om samma och det är just att sätta sig och börja prata som är svårt, sen när man börjat flyter det på, har varit med om samma visa flera gånger och jag vet att jag behöver jobba på det men som sagt, svårt att börja. Han ska ta långledigt i sommar så jag kan jobba några veckor då. Sen har jag alltid haft svårt att bara gått hemma, har knappt klarat av att ha sommarlov när jag gick i skolan, jag klättra på väggarna efter några veckor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad tiden går.... 10 månader blir han nästa vecka. Jag har börjat jobba och sambon är pappaledig. Det har varit och är en jobbig omställning, iallafall för mig. Samtidigt som jag ska installera mig på nya jobbet med massa papper, barn, regler, förä...

Blir galen. Har börjat virka en flodhäst och vad händer nu när jag nästan är klar? Virknålen försvinner!!! Är ganska säker på att den låg i soffan tidigare idag o då måste jag ha flyttat på den, men eftersom jag alltid sitter på samma ställe så kan d...

Vi fick lite info från en tandläkare här om dagen, alltså hur vi ska sköta en bebis tänder. Den tandläkaren, hjälp mig. Så fördomsfull och utpekande. Det första hon gör är med en otrevlig ton säger åt en pappa "där får du inte sitta eller behöver ...

Att amma offentligt är okey om mamman och barnet trivs med det! Tycker jag iallafall. De allra flesta gånger bryr sig William bara om att få mat, börjar han stirra runt så antingen väntar jag en stund eller tar på en sjal och täcker hans huvud så ...

Vi har ett ganska tråkigt stilrent hem...vita väggar svarta möbler, snyggt men tråkigt. Så mitt mål är att piffa upp det Med lite smådetaljer. Älskar secondhand butiker, man vet aldrig vad man kan hitta där! Så var in i en secondhand butik för at...