Att gå till BVC och få höra att han inte har gått upp i vikt var fruktansvärt jobbigt. Trodde inte jag skulle ta det så hårt. Jag kände mig verkligen värdelös, påhoppad, sårad... Det kändes.
Nu var det ingen fara, bara att testa amma lite mer vilket funkade fint, veckan efter hade han gått upp massor så det var bara att fortsätta. Men nu sitter rädslan i varje gång jag går till BVC..det känns som man blir dömd, är jag tillräckligt bra? Har jag gjort rätt? Tror de att jag undviker att mata honom? Tror de att jag är lat och inte alltid orkar amma?
Jag hade ingen aning om att det skulle vara så psykiskt jobbigt att bli mamma.
Min son är underbar, lugn, skriker/gråter inte högt och ofta, han är så nöjd och glad. I stort sett alltid när han är vaken och mätt så ler han när man kollar på honom och pratar med honom och han jollrar på...snart tre månader. Jag känner mig lycklig lottad.
När jag ser hur glad han är kan jag bara tänka "hur kan han blivit så glad när hans mamma är så deppig?" Men oavsett hur jag mår så ska det inte gå ut över min son, hans ska få uppleva lycka, bus och skratt.
Även om jag känner att jag mår bättre med mina mamma tankar så har kroppstankarna tagit över, jag vill bara komma iväg och träna men vet inte när jag ska hinna och hatar att träna hemma. Känner mig lika stor som jag var i nionde månaden,bristningar (värre än under graviditeten!) ful, finnig, blek och hopplöst hår som blir tovigt och elektriskt och står rakt upp. Står med ångest och vågar knappt prova kläder i omklädningsrummen i affären, provar så fort jag kan, inget, inget sitter bra! Har varit och 'shoppat' över tio gånger på rean, jag har köpt en sax och ett par jeans. Jag har länge väntat och hoppats på att min sambo ska fria, nu skulle jag inte våga säga ja om han friade, för han ska inte nå behöva möta en ful brud och jag vill inte känna att alla är finare än mig på mitt bröllop! Jag vet inte ens hur jag ska kunna stå framför alla när sonen ska döpas?! Och då är inte ens fokuset på mig!
Jag vet att jag inte är så stor och ful, jag vet, jag vet, men någonting i mitt huvud fattar inte det när jag står i duschen eller kollar i spegeln.
Skönt att få skriva av sig lite!
Hoppas alla haft en bra avslutning på 2015 och en superstart 2016!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad tiden går.... 10 månader blir han nästa vecka. Jag har börjat jobba och sambon är pappaledig. Det har varit och är en jobbig omställning, iallafall för mig. Samtidigt som jag ska installera mig på nya jobbet med massa papper, barn, regler, förä...

Blir galen. Har börjat virka en flodhäst och vad händer nu när jag nästan är klar? Virknålen försvinner!!! Är ganska säker på att den låg i soffan tidigare idag o då måste jag ha flyttat på den, men eftersom jag alltid sitter på samma ställe så kan d...

Vi fick lite info från en tandläkare här om dagen, alltså hur vi ska sköta en bebis tänder. Den tandläkaren, hjälp mig. Så fördomsfull och utpekande. Det första hon gör är med en otrevlig ton säger åt en pappa "där får du inte sitta eller behöver ...

Att amma offentligt är okey om mamman och barnet trivs med det! Tycker jag iallafall. De allra flesta gånger bryr sig William bara om att få mat, börjar han stirra runt så antingen väntar jag en stund eller tar på en sjal och täcker hans huvud så ...

Vi har ett ganska tråkigt stilrent hem...vita väggar svarta möbler, snyggt men tråkigt. Så mitt mål är att piffa upp det Med lite smådetaljer. Älskar secondhand butiker, man vet aldrig vad man kan hitta där! Så var in i en secondhand butik för at...