Sitter hemma som vanligt.

Det är ändå fredag men det är helg innan löning så det är lika tråkigt överallt

som här.

Det är en sån där vecka när min sambo jobba eftermiddag, vilket betyder att jag

sitter helt ensam från 13,30-22,30. Vilket SUGER.

Men men, ska om några veckor börja plugga Matte B så då har jag något att göra

sen ska jag söka till lärare för yngre åldrar. Någon som pluggat något liknande på distans?
Ge tips och skvaller om hur det går.

Det är nämligen så att just den kursen kan man inte gå i närheten av där jag bor.

Så får studera på distans.

Men så tänker man framtiden okey, skönt jag behöver inte sitta hemma och tänka 'det suger

att bara sitta här och inte ha ett jobb'. För nu kommer jag ha något att göra i 3-4 år.

Och sen kan jag söka jobb som jag faktiskt kan få!

Men om 3-4 år, det är rätt så lång tid..Ska jag bara sitta hemma då?

Och vad som stör mig mest är att jag så gärna vill ha barn. Och jag vill inte vänta 3 år innan jag

kan skaffa barn..men hur ska jag orka ha barn och studera samtidigt? Alltså det går säkert men..

aa.. Men å andra sidan så MÅSTE jag plugga annars kommer jag ju ALDRIG få något jobb.

Och hellre att jag pluggar och har ett barn än att jag går på arbetsförmedlingen och har ett barn.

Inte för att det är något fel med det, det är ekonomin jag tänker på.

Och det känns som att biologiska klockan tickar lite..inte för att jag är gammal men GUD jag fyller 21 om en måndag?! OCh jag ser ut som 15..yeyy..not.

Jag och min sambo har varit tillsammans i över ett år nu, vi båda vill ju väldigt gärna ha barn. och han är 23 och han vill vara ung pappa. Men kan man skaffa barn efter ett år?? Vad ska jag ta mig till OM det skulle ta slut? Vill ju inte bo hos föräldrarna när man är 23 med en unge på snart 2 år bara för att man inte har råd att bo själv..

Inte för att jag har några tvivel om oss eller funderar på att göra slut så måste man tänka OM.

Och det som jag, eller vi, oroar oss mest för att vad alla kompisar skulle säga 'OMG ni har varit tillsammans i ett år ni kan inte skaffa barn' OSV.

Som när vi förlovade, då var min kompis på mig litegrann bara för att hon och hennes kille varit tillsammans i 3 år och inte har förlovat sig, men nehe nej det är ni det. Ni kanske behöver 5 år vi behövde inte det, vi ville göra det för att vi var kära och inte sen bara för 'att vi varit tillsammans så länge'.

Så är det väl med barn också? Måste man ha varit tillsammans i ett visst antal år bara för att man ska få skaffa barn utan att folk ska komma med onödiga kommentarer?

Jag har börjat kollat på desperate housewives, vilket är väldigt bra.

Någon jag lite halvt beundrar där är Bree Van De Kamp.

Hon har allt så snyggt och prydligt och är duktig på mat och bakning.

Vill också ha det så.

inte massa onödiga kvitton, papper och små saker som står framme och skräpar.

Bäddad säng, snygg inredning som hon har det, så vill jag ha det.

Och jag försöker ibland, men jag kan inte, jag är för lat.

Och hur jag än plockar och plockar så tar det aldrig slut. När jag är färdig med skrivbordet

går jag till diskbänken och när jag är klar med diskbänken så ligger det mera saker vid

skrivbordet, det går bara runt och runt.

Jag orkar inte.

Och jag vill sätta upp tavlor, köpa ny säng, garderob, gardiner men det går inte, för jag har

inga pengar. Inte än iallafall. Jag vet att det kommer men varför hålla på och små plocka när

jag inte fått de stora sakerna än?

Det tar liksom aldrig slut.

Jag känner mig mera som Lynette Scavo

Fast utan barn.

Stök, plockar och plockar och går och oroar sig för att hennes man ska vara otrogen FAST hon vet

att han aldrig skulle göra det..fast ändå så verkar hon så stark, att hon orkar! 

Jag hade gått i väggen för längesen tror jag. Men hon är stark.

Men nån dag så ska jag också klara det. Det kommer.