Nej, gillar fortfarande inte riktigt 'skolan'.

Känns som att vara tillbaka på högstadiet, fast det är äldre personer.

Alla har hittat någon att vara med men jag sitter själv.

21år och vågar inte ta steget.

På lektionerna spelar det absolut ingen roll, men vid lunchen som är

1 timme lång blir det lite ensamt.

Man går och sätter sig och sen kommer det in fler och fler i rummet men

ingen sätter sig vid mig...känns lite, jobbigt.

Nej, jag var tydligen inte den morgonpigga personen.

Vill bara krypa ner i soffan och sova. Eller jag kan bara luta mig

tillbaka i stolen och sova här, bara jag får sova.

Och jag ska vara vaken till fyra och låtsas att det jag lär mig är intressant.

Men jag tycker inte det är intressant med Cv.

Vi fick lottade platser igår och jag tänkte 'Yes! nu kan jag träffa någon som är

lika ensam som jag och då har jag någon att vara med' Men nej, hamna i en grupp

med två andra tjejer som redan känner folk i klassen. Och dessutom vet jag inte om

jag gillar dom riktigt heller. Eller inte ogillar men jag känner att det där är inte folk jag

blir vän med, medan man kan se andra personer i klassrummet som man skulle  nog kunna

bli vän med. Och det värsta idag. LUNCHEN! Jag vette fan vart jag ska lägga min lunchlåda!

De sa att det finns kyl man kan lägga lådan i. Men fatta om någon annan går och tar bara för

skojs skull! 

Åh nu har jag ju en varm och gosig katt i knät. Hur ska jag komma härifrån!!!