Jag...Jag har det jobbigt med mig själv. Jag vet inte vart jag ska börja, vilka ord

jag ska sätta först, vilka ord jag ens ska använda. Det är väldigt ofta jag har detta

problem. Jag känner att jag mår, kanske inte dåligt, men jag mår inte heller bra men

samtidigt så kan jag inte sätta ord på vad problemet här. Förmodlingen är det fler saker.

Det liksom samlar på sig, tynger ner mig, drar ner mig, djupare, djupare och djupare.

Detta tar enormt på min engergi. Jag orkar inte någonting. Bara tanken på allt jag måste

göra när jag kommer hem, Suck. Blir så psykiskt trött.
Ett par hörlurar, sin egna dator och musik är allt jag vill ha just nu.

Jag känner mig så ensam. Överallt.
Men jag är inte ensam.
Och hur ensam jag än känner mig så vill jag ändå bara låsa in mig i ett litet rum, tända ett ljus och bara tänka och vara. Att bara få vara jag. Psykiskt och fysiskt ensamt. I ett litet rum, är det ett stort rum eller en hel lägenhet är det bara för ensamt. Men jag vill bara vara själv, stänga in mig. Kanske med lite musik i öronen också. Bra musik. Självklart.

Bara få vara bara jag.

Koppla bort allt.

Kanske sova en liten stund.

Jag är inte arg.

Inte ledsen, glad, sur, positiv, negativ.

Jag är bara.....

..............

 tom?

Jag avundas dom som redan vet vad dom vill bli och dom som vet hur de ska komma dit.

Jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska ta mig dit eller vart jag vill. Men det är väl rätt så

självklart. Vet jag inte vart jag ska så vet jag ju inte heller hur jag ska ta mig dit.

Jag vet inte ens åt vilken riktning. Affär, barnomsorg.........något helt annat kanske??

Eller kan det vara så att jag automatiskt förminskar mina sökområden för att jag är för

rädd för att testa något nytt? Kanske jag bara skulle ta mitt pick och pack och flytta till

karlskoga för att studera till fritidsledare? Eller kanske man skulle flytta till något helt annat

ställe? Det behöver ju inte vara för alltid, bara ett tag, bara för att få upptäcka nytt!

Skulle nog inte våga, men om man är två då? Varför inte?

Aja..nu efter många om och men så fick jag till ett Cv som är helt klart!

Så skönt!