Idag sprack det helt för mig.

Fick ett sms av min pojkvän där det stod 'vi måste prata'

och det gick tydligen inte att ta på telefon. 

Det var liksom droppen för att mitt psyke skulle rinna över.

Satt och åt lunch i skolan och började känna att nu kommer 

tårarna. Jag packade ihop och sa 'jag mår inte så bra, jag drar hem'

De märkte ju såklart att jag vart ledsen och frågade hur det var men

jag sa 'det löser sig, ingen fara'.

Gick till en av våra lärare och sa 'Det är lite problem hemma, jag mår inte så bra,

jag vill åka hem' med gråten i halsen och han nickade och sa 'ja, då gör du det' och

skulle hälsa till den läraren jag har för tillfället. Sjukt snällt! Orkade verkligen inte

massa frågor om hur det är och så vidare.

Kom hem och jag och min pojkvän snackade lite. Inte alls så allvarligt som jag hade trott,

men ändå skönt att få komma hem och hinna snacka innan han skulle iväg till jobbet.

Nu sitter jag och är trött som fan, börjar få huvudvärk. Jag som har lovat att jag

och min pojkvän skulle ha myskväll och kolla på en film ikväll men jag tror jag kommer hinna

somna innan han kommer hem. Ska försöka hålla mig vaken.

Har haft en helt omöjlig kväll med mina katter, eller rättare sagt Ludde har varit omöjlig.

Har jamat och tiggt och hoppat upp och snott kyckling och hållt på hela tiden. Hade jag

inte haft min syster här hade jag låst in mig på toaletten och gråtit. Orkar inte mer, vet

inte vad jag ska göra.