åh så länge sen jag bloggade. Fy skäms!

Var på liseberg söndag-måndag.

Vågade på att åka frittfall. Skrek hela vägen upp, började asgarva/skrika där uppe

och skrek halva vägen ner. Sen garva jag bara haha. Och sen nu sitter jag och ångrar

att jag inte åkte atmosfear. Men det blir nästa gång!

Annars har det inte hänt så mycket. Sista dagen på praktiken i torsdag. Lite tråkigt när

man varit där i tolv veckor och man lär känna barnen rätt så bra och sen så bara säga hejdå

och gå. Men får hoppa in där som timvikarie ibland, på måndag och fredag nästa vecka så det

är bra.

 Ja, det suger att vara arbetslös. Förstår inte hur folk kan klaga på sitt arbete. Gör något mot det,

byt jobb eller testa på att vara arbetslös så ja.

Det är inte kul och alla som jobbar "men gå dit och säg att du vill jobba" ehm det funkar inte riktigt så.

Jag kan inte trampa in på skopunkten och säga "hej jag har gått barn och fritidsprogrammet och jag vill börja jobba här". Det funkar inte så, jag kan ju inte ens gå in på en förskola och säga så eftersom man måste ha mera utbildning nu för tiden.

Och man söker jobb, i början kunde man söka 5-15 jobb i veckan men oftast samma svar, ' vi har redan anställt någon annan' för jag har inte utbildningen och erfarenheten som behövs. Men andra folk verkar inte fatta det här. de bara fortsätter 'men du måste söka jobb, du kan inte gå arbetslös, du behöver ju pengar' Men nehej, det visste jag inte alls eller? Tror du jag går arbetslös för det är roligt och slappt? NEj det är stressigt och man blir sjukt deprimerad av att gå och känna att jag kan inte få jobb, ingen vill ha mig. Man tappar hoppet tillslut. Sorligt men sant.

Någon mer som känner igen sig?? 

Kanske lyckats löst det tillochmed?