För några månader sen fick jag reda på att jag var/är gravid. Äntligen! Vi har väntat och längtat och nu kände vi att det passar oss och vi är så redo.

Så hur har det varit hittills?

Bra, mått lite illa men inget farligt. Är tröttare än vanligt.

Det jobbigaste? Alla saker man får höra från folk runt om!

...vart jag än går så är jag gravid och det är det som är i fokus, visst är jag

glad men alla dessa frågor och meningar..det är samma visa varje gång! "Åh hur har du mått?" "hur mår lilla magen?" "hur mår ni?" "ja det här måste du tänka på...." "det här kommer du märka sen när barnet är här"
När man går förbi en bebis "åhh snart är du där!" nej det är inte snart, kanske för dig men för mig går tiden jäkligt sakta.
osv osv...ja jag vet!! Vill jag bara skrika, de 10 personerna som jag pratat med tidigare idag sa exakt samma sak!!

Någon gång skulle man vilja svara, ja magen mår bra men jag mår skit. För man vet att får man en fråga "hur mås det?" så undrar de över graviditeten inte mig personligen även om graviditeten är personlig..tror ni förstår? Tror inte jag hört frågan "hur mår DU?" sen jag gick ut med att jag var gravid.

Sen är det ju det här med namnförslag. Vi väntar en pojke och vi har jättesvårt att komma på namn. Namn är en jättepersonlig sak och alla frågar "vad ska han heta? Har ni kommit på något namn?"
Så säger  "vi har funderat på..."

och vad får man till svar? "NEJ! alla heter så! Det är så uttjatat" Men hallå?!?!? Jag blir jätteirriterrad. Då känns ju bättre när de låtsas och säger typ "jaha....aa..det är fint..."

Ni ska inte bry er om vad alla andra säger....! Nej jag vet, men det är svårt att inte bli påverkad.

Så kommer de med 59 andra killnamn som man ska hitta på trevliga ursäkter till varför han inte ska heta så. 
Speciellt mamma, som blir mormor för första gången och är så exalterad att hon inte vet vart hon ska ta vägen! Börjar ana att hon vill att vi ska döpa honom efter henne och tyvärr kommer det inte bli så, hade det blivit en tjej så ja.
Vi säger att min mamma heter Victoria
"Victor kan han väl heta? Som mormor hihihihi" (Jag vet att hon skojar, men man kan ana visst allvar)
Nej han ska inte heta victor.
Några dagar senare 
Farfar: "Ja och så får du och Victor komma och kolla sen, din mamma sa att han skulle heta victor"
NEJ han ska inte heta victor!!
Senare
Mamma: Victor kan han ju heta, det är fint det..
HAN SKA INTE HETA VICTOR
Lillebror: Arne, bengt, bertil (PÅ riktigt, det var hans namn förslag, eftersom han inte kände någon som hette så)
Jag: Haha nej så ska han inte heta
Låtsaspappa: Haha ja Arne kan man ropa på om man är arg
mamma: Testar ropa Victor i olika tonlägen, ja victor också
(Nu är victor mycket finare namn än det mamma egentligen vill ha och vore det inte för att vi har en Victor nära i släkten så hade det stått långt upp på listan)
Men just att behöva säga "mamma ungen kommer inte bli döpt efter dig, tyvärr!" är så heartbreaking när man märker hur mycket hon skulle vilja fast hon försöker skämta bort det.
Men vi bestämde innan jag ens blev gravid att andranamnen skulle döpas efter mamma och min sambos mamma om det blev en tjej, för de har ganska lika namn och blev det en kille så skulle det bli efter min pappa. Dock vill vi hålla lite på att vi bestämt andra namnen, speciellt nu när man hör mammas tjat. 

Andra "roliga" saker jag fått höra

Gravidmage? Du har väl bara ätit för mycket? HAHAHA 
Nej det är inget roligt skämt. 
Du är gravid inte sjuk/handikappad
Nej men kanske jag väljer att avstå från vissa aktiviteter för att risken att ramla är stor? Eller det är tungt? Eller man är tyngre och det är jobbigare än förut plus att andningen ändras och man blir lättare andfådd? Eller man är jättetrött?

Trött? Så trött kan du väl inte vara, så stor mage har du inte
Tröttheten sitter inte i magen!!! 
Nej ta det lugnt, tänk på att du är gravid!
Jag tror jag klarar att gå upp för trappan/ bära matpåsen osv
Vill du ha? Nej förlåt du får ju inte hahaha
Inte heller ett roligt skämt när man gillar sushi och vissa ostar osv som man inte längre får äta.

Vad vill du dricka?..vatten? hihihi / jaha du får väl dricka cola eller vatten då? hihi
Inte heller ett roligt skämt när man är någonstans där alla dricker alkohol. Inte för att jag personligen har ett sug efter alkohol, tvärtom jag har tappat det helt. Har inte ens tänkt tanken att det vore gott med en cider eller något. Det är som att alkohol suddats ut ur hjärnan, det är inget som fattas mig.

Trotts allt detta så är det underbart att vara gravid och bara ligga och se fram emot när han kommer men oftast känner jag "jag orkar inte åka hem till någon" för man vet exakt vad som väntar. Hur mycket jag än försöker prata om annat, vardagliga samtals ämnen så kommer bebis och gravidsnacket in. 
"Vi vet inte vad vi ska göra i sommar på semestern" - Nästa sommar blir det annorlunda när ni har en till att tänka på!
"Sambon har börjat spelat golf" - Ja det kommer han inte ha tid med sen när bebisen kommer
"Vi har satt upp stängsel på balkongen så katterna kan vara ute" - Katterna får ni vara beredda på att ge bort om det inte funkar med bebisen/ Katterna kan lägga sig på bebisen när han sover/ Katter gillar barnvagnar och såna kryp in/ bebisen kan äta,leka i kattlådan det måste ni lösa
"Någon tog min tvättid!" - Åh ni kommer få tvätta ofta sen när det är spyor och spill och kladd

"Det va extrapris på mjölk idag" - tänk sen när du börjar amma.....

Ni förstår? Det tar aldrig slut?!