Nu har jag exakt en vecka kvar till beräknad födelse!

Har varit ganska deprimerad men så en dag tidigare i veckan slog allt bara om.
Jag vart så förvånad själv. Jag bara kände att "nu är jag redo" och "nu är min kropp redo", jag

hade precis lagt mig så jag gick upp och packade skötväskan med känslan "Nu är du välkommen".

Det känns som det var evigheter sen jag fick den känslan men det kanske var i måndags? 

Vill så gärna att han ska komma nu! Men samtidigt får han gärna stanna inne några dagar kvar.

Tänk vad tomt det kommer vara i min mage sen? Ingen som trycker på mina revben, inga beniga knän

och fötter som trycker ut i sidan av magen som är så skönt och obehagligt på samma gång.

Imorgon ska vi ut och äta eftersom det förhoppningsvis, är sista gången på ett bra tag som vi kan

gå ut och själva och äta. Självklart inte sista gången i livet man kan ju ha barnvakt och jag har många

som vill vara barnvakt så inga problem där men det lär väl dröja innan man vill släppa ifrån sig den

lilla ett par timmar.

Så min dröm är att han håller sig inne till på onsdag då hinner vi ut och äta, städa och gå på en sista hockeymatch fast samtidigt är han så välkommen nu det börjar bli tungt och jobbigt att vara gravid och jag saknar känslan att inte vara gravid.

Annars så har den här veckan faktiskt varit lite jobbig...min sambo har varit sjuk. Alla som har en man i sitt liv på något sätt vet hur det är när en kille blir sjuk..hemskt!! Han har haft hosta och feber och han blir så gnällig (jag vet jag borde vänja mig jag ska ju ha barn!), grejen är att när han är sjuk så finns det bara han i det här hushållet. Säger jag "jag börjar känna mig febrig" så får man höra "och jag är jättefebrig och har ont överallt" eller om jag har ont i halsen då har han ont i halsen och i huvudet. Ska alltid vara värst och det är så synd om honom. Han är fortfarande inte 100% kry men han har lyckats tagit sig till jobbet de här två dagarna iallafall, vet inte om jag skulle stått ut annars haha. Han hostar konstant och håller mig vaken på nätterna. Förut var det bara mina onda höfter och

magen som kunde väcka mig men nu även en hostande pojkvän, sen är det synd om honom för att han inte kunnat sovit en hel natt på en vecka...testa 2 månader, sen kan vi snacka...

Men nu ska allt vända och bli bra!

Bilden är tagen för exakt en vecka sen, då jag även fråga mina facebook kontakter när de tror att han behagar att komma ut...jag gissade den 10/10, verkar inte som att min magkänsla stämde där. 

Pappa gissade på 14/10 och han brukar ha rätt på allt som han ska gissa på oavsett tävling eller vad det gäller så kanske det blir på onsdag iallafall!