Börjar bli grymt frustrerad på att han inte vill komma ut! 

Dagarna går så långsamt och jag är ju låst hemma ifall att han skulle få för sig att komma ut.

Mina dagar består av tv program och sova...Masterchef, greys anatomy, desperate housewives, the

ellen show(hur grym är hon inte?), cake boss...sen är kl 14.00 och de bra tv programmen är slut så då går jag och lägger mig och sover till 16-17 och sen väntar på att sambon kommer hem vid 18. Skit tråkigt! 

Vågar inte ta promenader själv heller ifall vattnet skulle gå då bebisen ligger för långt upp, skulle vattnet gå så måste jag ligga ner och inte börja packa skötväskan eller något, bara ligga ner sa barnmorskan.

fick lite värkar igår morse så var så säker på att det skulle bli mer idag men nej..ingenting. 

det tär på psyket som fan. Två gånger har jag gett upp helt nu..i söndags och idag. Känns bara som jag går runt med en fet fettknöl på magen som vägrar försvinna...den kommer vara där för alltid och brösten kommer bara åka längre o längre ner, det är tur att de kommer kunna vila på fettknölen för annars skulle jag inte orka bära dom. Precis så känns det.

och vem ska jag bli arg på? Det finns ju ingen! Så det är mig själv o min bebis jag blir arg på fast det inte är vårat fel....

så kom ut nu för fan jag orkar inte mer!