Äntligen! Kan jag säga nu efteråt...

I torsdags natt började jag få värkar, var dock inte säker på om det var riktiga eller förvärkar.

lyckades somna om o vaknade lite då och då med värkar. Åkte till barnmorskan för kolla blodtrycket 

på morgonen med någon enstaka värk då och då. Allt såg bra ut och när jag kom hem började värkarna

bli mer regelbundna då fattade jag att det är på riktigt. Så runt 12 på dagrn började värkarna komma var 6-7 minut, för tidigt att åka in dock så bara vänta på att de skulle bli tätare. Vid 9 på kvällen började de bli riktigt täta och det gick så snabbt. Från 5-6 minuters mellanrum till 2-3 minuter och någon på en minut så ringde förlossningen och fick åka in, värkarna kom bara kraftigare o kraftigare och jag minns att jag tänkte "det här kommer gå fort". När jag kommer in o blir kollad så är jag bara öppen 2cm öppen, precis det jag inte ville höra, jag ville höra 5-6 cm minst! så de frågade om jag ville åka hem eller sova kvar, jag ville hem Men min sambo tyckte att vi skulle stanna så jag kunde få sömntablett och lite morfin. vi fick vänta ett tag innan vi fick ett rum, barnmorskan sa att hon skulle fixa sömntabletter och morfin, hon lämnade rummet och strax efter gick mitt vatten. Då var väl kl mellan 22-23. sen med täta, täta värkar låg jag hela natten och bara väntade, det gick inte alls fort. Klockan 6 på morgonen var jag helt öppen och alltså redo för att föda tyckte jag men då var det bara att vänta tills rätt värkar.. Det tog väl tre timmar till. Då hade jag inte sovit på över Ett dygn, fick inget sömnmedel efter vattnet gått. Låg med morfin vilket jag knappt kände av och lustgas. "Ta lustgasen när värken börja komma annars hinner det inte värka innan det ondaste börjar" jättelätt när man är så trött att man hinner slumra till mellan varje värk och vaknar av att det gör ont, ibland somnade jag med lustgasen på men hann bara slumra till någon minut. Jag var helt borta av sömnbrist och smärta. På något sätt tvingar de mig att gå på toaletten för att kissa, vilket jag inte alls vill, var inte alls kissnödig så vi går tillbaka och då börjar det tydligen, han ska ut! Jag var helt borta, jag vet att de prata och jag lydde men jag fattar ingenting, bara ont och trött och helt plötsligt blir det jättevarmt om foten, där låg min pojke, 09.17 på fredagen, 52 cm och 3774 gram. 

Låg med honom på bröstet och fattade inte ens vad som hade hänt men helt underbart att få se honom.