Läste lite snabbt igenom mina senaste inlägg om graviditeten och de låter ganska negativa?

Vill bara skriva att det är inte alltid så, det är bara jag som väljer att skriva när det känns så

för att lätta på mina känslor.

Var till barnmorskan idag på rutinkontroll, allt såg bra ut.

I stort sett alltid när man sitter i väntrummet så är det någon där med sin lilla bebis och idag

när det kom in ca. 3mån gamla bebisar så kände jag bara hur mycket jag längta. Jag vill bara

se hur han ser ut, höra hans läte, känna hans bebislukt, se leendet och allt annat! LÄNGTAR!

Jag har haft en period nu (ganska lång tror jag) då jag mest varit orolig och inte riktigt kunnat

sett fram emot förlossningen. Idag är nog första gången jag verkligen tänker på hur mycket jag

vill se och lära känna honom.

Börjar få det lite mer färdigt i barnrummet också. Bara sängen kvar som står hos pappa än så länge. 

Allt annat är i stort sett klart, bara små prylar som vi köper lite senare typ blöjor och sånt.

Har för övrigt börjat sticka saker. Vågar inte riktigt sticka tröjor och sånt till honom, men håller på med en filt (sen i maj) den är snart klar. Har även faktiskt lyckas sticka en kanin, jättesöt men det är bara för att jag inte sytt på ögon och nos och sånt än för jag vet att det blir fult när jag gör det. 

Ska sticka vimplar till barnrummet sen, men ska nog göra det när han är född så jag kan skriva hans namn och hänga ovanför sängen. Sen vill jag göra en mobil och barnvagnshänge (vad heter det?) så han har något att kolla på.