Vissa saker håller man för sig själv.

Men jag tänker berätta för er.

Kanske känner ni igen er?

Det har aldrig varit lätt kallar jag det för att, visst det inte inte alltid varit svårt, men aldrig

har det varit helt lätt, alltid har det dykt upp något som är jobbigt..

När jag var 14-15 år så mådde jag som mest dåligt.

Jag låg under botten.

Jag skadade mig själv. Bankade huvudet i väggen, skar mig, rispa mig

med nålar, slet i håret, rev mig, slog mig...allt möjligt. Bara för att

jag hatade mig själv. Eller nej, jag hatade livet.

Att gå till skolan var det jobbigaste, man väntade bara på

att de skulle säga något elakt.

Busvisslingar...och? kanske ni tänker, men fan jag är väl inte dum! Dessa

busvisslingar betyder inte "oh hon är snygg!" utan ironiskt menat "hahah snygg..pss..."

och så hör man alla killar sitter och garvar..nej det bygger inte upp ens självförtronde.

När de sitter och pratar högt om vad 'emosar' ska göra bara för att dom visste att jag

hörde. Ja jag klädde mig i svart, hade svart hår och allt sånt, men emo nej det skulle jag

inte kalla mig. Jag trivdes bara så.

Så öppnade man sina skriv häften och där stod det "käka upp dig själv" , "skär sönder dig"

och sånt skit. Fan har ni inget bättre för er än att kladda i mina böcker när jag inte är i klassrummet?!

Och så ställa så självklara frågor bara för att jag ska må dåligt.."är du singel?" "Varför?" "hur många

har du kysst?" men fan håll käften. Jag var så arg, men det var ingenting man visade.

Jag höll allt hemligt.

Jag berättade inte för någon.

Det var inte bara för klassen jag gick i som fick mig att må dåligt, det var allt som hade hänt innan också självklart..

När jag var 9 år, skiljde sig mina föräldrar. Vi flyttade, ny skola ny klass, nya vänner, bråk, nya "föräldrar" på båda sidor, ny "syskon" på båda sidor, nytt hem på båda sidor, några dödsfall, nya funderingar och sånt på 5 år, det är rätt så mycket att ta in. jag fick aldrig en lugn stund. Jag hann inte bearbeta färdigt ena saken innan nästa dök upp. Samtidigt ska man ha koll i skolan, vad man ska söka till för nästa skola osv. Det blev för mycket.

En sak som alltid har funnits med mig är när jag fick reda på att min morfar var sjuk. Han skulle inte klara sig. Vi satt i väntrummen och de gick in några i taget, men inte jag...jag bara satt där och stirrade. Kunde inte gå in. Jag stod min morfar väldigt nära, redan när jag var 4-5 kunde jag ringa till mormor och morfar och säga "hej får jag komma hem till er". När jag fick så följde jag alltid med morfar i traktor, högg ved, vi gick och kolla på grisar och sånt. Jag älskade att vara med honom det fick mig att må så bra. Nu när jag tänker efter så jag vill inget hellre än att gå brevid honom igen. Och ändå så

kunde jag inte gå in en sista gång till honom. Jag ångrar mig så mycket, jag vill bara vrida tillbaka tiden men det går inte.

men just nionde klass var jobbig för mig, det var pest att vakna och gå till skolan varje dag. Det var liksom det som fick mig att må sämre än dåligt. Låg jag på botten innan så var det det året i högstadiet som fick mig att gå under.

Det var då allt gick fel..

Så nu har jag suttit och skrivt och suddat och skrivt och suddat och ändrat i över en timme.
Så jag lämnar det så här. LÄs gärna del två sen när den kommer ut!

OCh är det någon som känner igen sig så skriv, ni kan absolut vara anonyma, vill ni inte att det blir publicerat så skriv det. Kommentera, våga fråga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad tiden går.... 10 månader blir han nästa vecka. Jag har börjat jobba och sambon är pappaledig. Det har varit och är en jobbig omställning, iallafall för mig. Samtidigt som jag ska installera mig på nya jobbet med massa papper, barn, regler, förä...

Blir galen. Har börjat virka en flodhäst och vad händer nu när jag nästan är klar? Virknålen försvinner!!! Är ganska säker på att den låg i soffan tidigare idag o då måste jag ha flyttat på den, men eftersom jag alltid sitter på samma ställe så kan d...

Vi fick lite info från en tandläkare här om dagen, alltså hur vi ska sköta en bebis tänder. Den tandläkaren, hjälp mig. Så fördomsfull och utpekande. Det första hon gör är med en otrevlig ton säger åt en pappa "där får du inte sitta eller behöver ...

Att amma offentligt är okey om mamman och barnet trivs med det! Tycker jag iallafall. De allra flesta gånger bryr sig William bara om att få mat, börjar han stirra runt så antingen väntar jag en stund eller tar på en sjal och täcker hans huvud så ...

Vi har ett ganska tråkigt stilrent hem...vita väggar svarta möbler, snyggt men tråkigt. Så mitt mål är att piffa upp det Med lite smådetaljer. Älskar secondhand butiker, man vet aldrig vad man kan hitta där! Så var in i en secondhand butik för at...