På sista tiden händer det allt mer ofta att man ser en snygg kille på stan,

kanske i min ålder, 21-22 eller tre år äldre och så ser man han gå med en barnvagn eller

en liten unge i handen och man tänker "oj har han barn, han som är så ung?"

Sen slår det mig att jag är inte 17-18 längre jag är 21, snart 22.

Jag vill också gå med barnvagn, jag vill också ha ett eget barn som jag får lära att gå

och prata. Nu är det min tur! Jag vill också.

Men så måste man ha ett jobb. Jag vill iallafall att min sambo ska ha ett fast jobb.

För man måste ju ha pengar. Pengar, pengar, pengar. 

Och plats. Just nu har vi inte plats för något barn i lägenheten. Så jag vill flytta till ett radhus.

Men för det måste man ha pengar och för att få pengar måste man ta ett lån och för att ta ett lån behöver man fast jobb. Vi har inget fastjobb. Förhoppningsvis så i höst! Kanske kan jag få bo i ett radhus nästa sommar? 

Så ska jag tillbaka till skolan i höst och bli fritidsledare! (YEEY!) Längtar och längtar och längtar!! Men samtidigt så, jag vill ha barn nu. Om det går som jag vill så har jag mitt första barn när jag är 24. Det känns som en evighet innan JAG fyller 24! Men det är om 2 år! 2 år är ingenting, egentligen, men när man väntar på något så känns det som en evighet.

Både jag och min sambo känner oss redo nu, vilket gör tiden ännu segare. 

Jag tror inte jag skulle klara av att plugga och ha ett barn samtidigt, jag skulle bli för stressad. Ha för mycket att tänka på.

Varför visste jag inte tidigare vad jag ville bli? 

Jag har slösat 3 år! Istället för att pluggat har jag jobbat som vikarie på flera olika ställen och läst handel och service...varför visste jag inte innan jag tog studenten att jag ville bli fritidsledare? Då hade jag redan varit klar med studierna..kanske tillochmed haft ett jobb!!

Nej nu gjorde jag sådär igen, så typsikt mig, ligga och ha ångest över vad man inte gjorde för längesen. Alltid. Alltid gör jag så och så gräver jag ner mig i det förflutna som man inte kan göra något åt.

Allt löser sig väl med tiden.

Jag kommer också få mitt radhus, barn, flera barn och kanske någongång en villa, ett jobb. Ett hem som jag får bygga upp som jag vill, en trädgård, en familj. Min familj.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad tiden går.... 10 månader blir han nästa vecka. Jag har börjat jobba och sambon är pappaledig. Det har varit och är en jobbig omställning, iallafall för mig. Samtidigt som jag ska installera mig på nya jobbet med massa papper, barn, regler, förä...

Blir galen. Har börjat virka en flodhäst och vad händer nu när jag nästan är klar? Virknålen försvinner!!! Är ganska säker på att den låg i soffan tidigare idag o då måste jag ha flyttat på den, men eftersom jag alltid sitter på samma ställe så kan d...

Vi fick lite info från en tandläkare här om dagen, alltså hur vi ska sköta en bebis tänder. Den tandläkaren, hjälp mig. Så fördomsfull och utpekande. Det första hon gör är med en otrevlig ton säger åt en pappa "där får du inte sitta eller behöver ...

Att amma offentligt är okey om mamman och barnet trivs med det! Tycker jag iallafall. De allra flesta gånger bryr sig William bara om att få mat, börjar han stirra runt så antingen väntar jag en stund eller tar på en sjal och täcker hans huvud så ...

Vi har ett ganska tråkigt stilrent hem...vita väggar svarta möbler, snyggt men tråkigt. Så mitt mål är att piffa upp det Med lite smådetaljer. Älskar secondhand butiker, man vet aldrig vad man kan hitta där! Så var in i en secondhand butik för at...