Jag och min sambo bestämde oss för att äntligen sätta upp tavlan ovanför sängen.

När vi skulle flytta på sängen upptäckte vi att den satt fast.

Min sambo tog i och under sängramen låg en liten söndermosad superlimstub.

Min sambo tog hammaren och lyckades knacka bort självaste tuben, men typ en bit

av botten fastna i golvet och klumpar med superlim. Så nu har jag hällt på aceton och försöker

få bort det..det verkar funka men ta lite tid då klumpen är så tjock.

Är ju tvungen att ta bort det eftersom vi bor i hyres....

Imorgon firar jag och min sambo två år! Det känns så sjukt vad tiden kan gå fort!

Imorgon ska vi spela lite minigolf om vädret tillåter och sedan äta lite kinamat. (kanske inte så sjukt romantiskt men kul!)

Sen överraskade han lite mig igår med att komma på att vi skulle åka på kryssning lördag-söndag.

Tyvärr var middagsbuffén fullbokad..eller ja det fanns EN plats kvar, EN plats! Irriterrande!

Men vi har frukostbuffé iallafall, viktigt!

Ska bli så skönt att få åka iväg med honom.

Bara få vara med varandra utan datorer och tv som stör!

För mig kan datorer och tv:n förstöra mycket i ett förhållande.
I början vill båda vara med varandra, det är nytt och spännande, sen börjar man spendera

tid till sitt intresse igen, vilket kan vara dataspel.
och så slutar det med att han sitter fången vid datorn och visst får han göra det men det

är så jobbigt när jag inte kan få kontakt med honom! När datorn känns viktigare än mig.

Tillslut har det gått så långt så man orkar inte ens försöka få kontakt med sin partner för man

vet att det är ingen idé.

Men jag tror på att allt kommer bli bra. Jag tänker kämpa för det här förhållandet.

Jag älskar honom och är fortfarande galet kär!

Börjar vakna till lite nu.
Ska snart sätta mig i bilen och köra mot IKEA för att träffa vänner och äta frukost buffé. Mums.

Nu börjar det bli dags för Bråvalla festivalen, min syster ska gå.
Tanken slog mig nyss att VA FAN HÄNDER MED MIG?!

Green Day, Volbeat, Mando Diao, A day to remember, All time low, Bullet for my Valentine!!!!

Några av mina favorit band, flera av dom har jag velat sett i flera år! Green day har jag velat sett

i snart 10år! Och vad gör jag, funderar inte ens på att gå?
Vad händer med mig? Jag som älskade att gå på konsterter med mycket folk och känna musiken ända in i själen och nu så känner jag bara nej, jag orkar inte ens gå. Mycket folk, lerig, sova i tält osv.

Börjar jag bli äldre? 
Blir nästan lite rädd.
I sommar, blir det till att släppa på planer och rädsla lite.
Jag ska till Liseberg och jag tänker åka allt som jag vågar och inte vågar. Det enda jag hoppar över är spökhuset. Men resten.

Jaha så var man nyklippt. Hade kunnat varit lite kortare kanske men får väl ha håret i toffs tills jag vågar klippa till axlarna...undrar vad min sambo säger imorgon, Han vet ingenting om att Jag har klippt mig. Men jag är ganska nöjd, ska väl vänja mig också...blev dock lite sugen på att färga det brunt men det får nog vänta tills hösten.

Så midsommar imorgon..är både taggad och inte. Längtar mest efter min sambo, vi har inte träffats sen tisdags morgon och då sa han bara snabbt hej då eftersom Han skulle till jobbet och Jag hade inte bestämt att Jag skulle åka till mina föräldrar. Att man kan sakna någon så mycket. Det känns bra att få sakna honom, när man träffar varandra varje dag blir det mycket småtjafs så Det känns verkligen att man fortfarande är kär när man är ifrån varandra.

Ligger i sängen hemma hos mina föräldrar, det Är så tomt utan min älskade sambo. Saknar honom redan, Han gör mig hel.
Men det Är riktigt mysigt att höra min lillebrors små tysta snarkningar.
Var en runda på stan och hitta en hel del som jag ville ha men köpte ingenting då jag vill spara pengar till gekås och Liseberg. om man nu kommer dit, får hoppas på det bästa

Jag känner mig oftast lite trasig.
Som ett pussel...eller kanske tre olika pussel där alla bitar har blandats ihop.
Det tar tid och tålamod att rensa ur fel bitar och leta reda på de rätta och sedan
ännu mera tid och tålamod för att kunna bygga ihop allt för att få se bilden.

Saker som stannar upp arbetet är människor runt om mig som inte förstår. 

Jag försöker förklara men det verkar inte vara någon som bryr sig eller så förstår de bara
inte.

Ibland finns det folk som blandar i nya bitar som inte hör till, detta gör mitt arbete ännu
svårare.

Det verkar aldrig ta slut

Det finns saker jag inte förstår också.
Hur vissa saker kan vara så viktiga som egentligen är så obetydligt.

Totalt värdelöst, ändå ska det ta upp så mycket tid.

Jag ger dig tid och förståelse för det men får ingenting tillbaka.
Blir bara nedtrampad och gör fel.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att jag ska synas.
Jag har slutat kämpat om din tid. Jag låter det där obetydliga vinna.
Jag orkar inte mer.

Men jag tror inte att du har märkt det.

Ibland undrar jag om du inte ser hur jag mår eller om du bara slutat bry dig.

Ser du att jag inte orkar med mig själv? Jag orkar inte med mitt humör.
Hur kan man leva med det? Ibland fattar jag inte ens varför jag lämnar sängen på morgonen.
Mitt humör förstör för mig och det förstör för andra.
Jag har fötts med egenskapen Envis och så fick jag inget tålamod. Det är orättvist.
Jobbigt orättvist. 

När något går fel så känner jag mig så värdelös och måste fixa det, men eftersom jag 

inte har något tålamod så blir det fel igen och så bryter jag ihop.

Jag vet inte vad jag ska göra längre

Vet inte hur länge jag orkar

Lås in mig i ett rum med vita väggar

Låt mig få skrika mig tom

Gör mig till någon annan

Någon jag vill vara

Någon med styrka

Någon med mod

När man var liten ville de flesta bli prinsessa. De flesta iallafall.
Jag ville bli lärare, konstnär(Målare) eller författare.

Då var jag väl runt 8-9 år.
När jag var runt 12-14 ville jag bli artist. Bli känd. Bli någon. 
Jag och min kusin skrev låtar och sjöng och dansade och ville vara med i lilla melodifestivalen.
Idag vill jag bli fritidsledare så är fortfarande inom samma ämne, jag älskar att måla och att skriva.

Önskar bara att jag vore lite bättre på det, speciellt måla. Kanske behöver jag inte bli bättre,

bara våga mera?

Min högsta önskan just nu är att få skaffa barn med min sambo.
Förra vecken fick jag hem ett brev i brevlådan där det stod att jag har kommit in på fritidsledarutbildningen och jag grät nästan av lycka, för jag vill verkligen! 

Men nu har det också slagit mig att då ska jag plugga i två år, sen måste jag få en fast anställning och SEN kan vi skaffa barn, om tre år! Det är evigheter! Jag vill ha barn nu! Vi känner oss redo nu.
Tror det kommer att bli två långa men väldigt roliga år. Roliga men svåra. Jag kommer att ha ungefär 1 timmes pendling, alltså 2 timmar sammanlagt. Om min sambo får fast jobb där han sommarjobbar nu kommer han komma hem vid 18 tiden, ungefär samtidigt som mig. Då har vi varit borta och jobbat/pluggat hela dagen och är trötta sen ska man laga mat, diska och sköta hushållet och vi båda blir griniga när vi är trötta.. Men det kommer nog att gå. 

Idag tänker jag överraska min älskade sambo med att få bort vårat diskberg och plocka undan lite, sedan hade jag tänkt grilla men nu öser regnet ner. Får lösa det ändå.