Jag känner mig oftast lite trasig.
Som ett pussel...eller kanske tre olika pussel där alla bitar har blandats ihop.
Det tar tid och tålamod att rensa ur fel bitar och leta reda på de rätta och sedan
ännu mera tid och tålamod för att kunna bygga ihop allt för att få se bilden.

Saker som stannar upp arbetet är människor runt om mig som inte förstår. 

Jag försöker förklara men det verkar inte vara någon som bryr sig eller så förstår de bara
inte.

Ibland finns det folk som blandar i nya bitar som inte hör till, detta gör mitt arbete ännu
svårare.

Det verkar aldrig ta slut

Det finns saker jag inte förstår också.
Hur vissa saker kan vara så viktiga som egentligen är så obetydligt.

Totalt värdelöst, ändå ska det ta upp så mycket tid.

Jag ger dig tid och förståelse för det men får ingenting tillbaka.
Blir bara nedtrampad och gör fel.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att jag ska synas.
Jag har slutat kämpat om din tid. Jag låter det där obetydliga vinna.
Jag orkar inte mer.

Men jag tror inte att du har märkt det.

Ibland undrar jag om du inte ser hur jag mår eller om du bara slutat bry dig.

Ser du att jag inte orkar med mig själv? Jag orkar inte med mitt humör.
Hur kan man leva med det? Ibland fattar jag inte ens varför jag lämnar sängen på morgonen.
Mitt humör förstör för mig och det förstör för andra.
Jag har fötts med egenskapen Envis och så fick jag inget tålamod. Det är orättvist.
Jobbigt orättvist. 

När något går fel så känner jag mig så värdelös och måste fixa det, men eftersom jag 

inte har något tålamod så blir det fel igen och så bryter jag ihop.

Jag vet inte vad jag ska göra längre

Vet inte hur länge jag orkar

Lås in mig i ett rum med vita väggar

Låt mig få skrika mig tom

Gör mig till någon annan

Någon jag vill vara

Någon med styrka

Någon med mod