Jag tänker vara ärlig. Det är därför jag har den här bloggen för att kunna skriva

ner mina tankar och känslor. Vår son är nu över 2 veckor.
När jag var gravid läste jag säkert tusentals olika inlägg i forum och andra sidor om graviditet

och bebislivet. Överallt verkade det så enkelt och mysigt och alldeles, alldeles underbart.

Man ammar, myser, storhandlar, storstädar, bakar sju sorters kakor, har hemma spa och har det

så bra man bara kan för man får så mycket energi från någonstans när man uppfostrar och tar hand om sitt underverk till barn. 

NEJ

Detta är inte sant. JO att det är mysigt och man ammar men annars så är det ganska tråkigt.

Jag känner mig totalt fängslad. Jag heltidsammar vilket innebär att han vill äta ca varannan timme ibland oftare. Så jag kan inte ta mig någonstans utan honom om jag inte pumpar ut mjölk men jag vill

inte börja använda flaska riktigt än eftersom det påverkar hans..sugförmåga? (kan man säga så?haha)

Han sover bäst på min mage/bröst vilket gör att vi ligger mest i soffan. När han väl har somnat vill jag inte väcka honom, lägger jag han i vagnen blir han klarvaken direkt och han vill inte ligga i någon vagn när han är vaken, hur kul är det liksom?

Det värsta, (kanske inte så illa som det låter) men varje gång min sambos familj vill att vi ska komma på besök så måste jag följa med hur trött jag än är, för han kan inte åka iväg med sonen själv eftersom jag har maten. Nej nu kommer det värsta, min sambo har fortfarande möjligheten att säga "nej jag orkar/vill inte följa med idag".

En annan sanning, amning gör ont. Inte konstant dock. Men just när de börjar suga. 

Brösten läcker. 

Mensvärk. (ska tydligen vara mycket värre när man fött fler barn)

Behöver använda bindor i 4-6 veckor

Varm mat = LYX!!!!! För självklart vaknar han till så fort maten är klar och då vill ju han ha mat

Dusch = LYX!!! 

Sova 3 timmar i streck = SUPERLYX!!!!! (sker för sällan dock)

Kan ju säga att jag har turen som har världens bästa sambo som lagar mat och fixar resten i huset så jag kan lägga all min energi på sonen.

Tyvärr blir det inte så mycket tid till varandra som par (inte bara sexuellt menat), jag tar hand om sonen och sambon tar han om mig och sig själv. 

Vill bara säga hur mycket jag beundrar alla mammor. Alla som väljer att skaffa fler barn fast de har en liten. Och alla ensamstående föräldrar! Kan inte ens tänka mig tanken att vara ensamstående, hade nog inte alls fått i mig mat.

Kanske lite hoppigt och slarvigt inlägg men det blir så när man har en liten på armen som ska ha uppmärksamhet samtidigt