Vilka veckor det varit...fick avliva katten för 2-3 veckor sen...har nog inte mått så dåligt på länge, det var verkligen tungt men nödvändigt, för hans bästa, vill inte ge honom till någon främling som kanske kastar ut han i skogen eller något.
Men nu känns allt normalt och bra och jag har faktiskt känt mig lycklig. Älskar min son mer o mer för varje dag trots dessa två nätter som han varit omöjlig...nappen dög inte alls inatt det skulle bara vara bröstet. Min rygg värker eftersom jag legat konstigt så han ska kunna få bröstet, har haft ont i mellangärdet hela kvällen igår och en bit in på natten, har knappt sovit och när jag väl gjort det har jag drömt konstigt....vaknade av att jag sa "mamma" inatt, vad nu det kan betyda. Men trots allt detta kan man inget annat att le när man får se sin son med världens leende. Fick även se han vända sig från mage till rygg idag!
Ser fram emot att få hålla i hans dop börjar få lite idéer men vet inte riktigt vad jag ska baka förutom chokladbollar och mini cupcakes och tårtan då såklart......