....haha nej säger jag. Absolut inte. Inte i mitt fall iallafall.
Såg ett inlägg på Facebook om folk som fått den kommentaren när de bestämt sig för att inte skaffat barn...därav detta inlägg...
Mitt barn kom med extra kärlek inte lycka, även om han delar med sig av lyckliga stunder men det gjorde mina katter också haha.
Att gå igenom en graviditet och se min kropp förändras tog extremt mycket på mitt psyke. Jag hade precis börjat accepterat och gillat
Min kropp när magen började puta ut och brösten växte..allt jag ville var att pojken skulle komma ut så jag kunde få tillbaka min platta mage och mindre kilo på vågen. Nu gick jag ner allt jag hade gått upp under graviditeten och två kilo extra men har jag fått tillbaka min kropp?? Ingenstans!!! Har fått massa bristningar på magen, massa hud som bara hänger, hängpattar och bristningar på låren. Så nu är den dåliga självkänslan tillbaka och jag känner bara att jag inte kommer kunna visa mig i shorts eller bikini i sommar som jag hade sett framemot.
Få se nu vad mer...ständigt arbete och de gånger barnet sover eller är nöjd och klarar sig så har du ständigt jour och måste vara redo för arbete...DYGNET RUNT. Så nej det blir inte så mycket sammanhängande sömn heller.

Lyckliga stunder finns absolut. Hans leende när han upptäcker saker, hans leende när han får syn på mig, hans morgon leende, att se honom sitta och pilla på sina leksaker och vara helt inne i sin värld, se han kräla över golvet som han precis lärt sig, se han gunga med hela kroppen när han är exalterad, när han vänder sig och gosar ner huvudet på min axel/bröst...det finns massor av lyckliga stunder.
Det är ett extremt tufft jobb, en del älskar och trivs bra med det andra inte...jag trivs för det mesta men ibland vill man spola fram tiden 25 år så allt är gjort.