Sitter och googlar på 'förhållande tips', 'förhållande kris' och 'förhållande problem'.

Det känns sjukt fel att sitta och söka på sånt, men ändå så känns det som att det

behövs...

Han verkar hela tiden så glad och lycklig medan jag själv känner att jag börjar gråta 

när som helst, som om jag ska falla ihop.

Men de tipsen jag mest kan hitta på internet är att prata, hitta på roliga saker tillsammans som

man inte gör i vanliga fall, typ åka iväg och bara vara.

Och angående sexet i ett förhållande, så man ska ha det ofta annars tappar man lusten och kan

väl gissa att det är det som hänt med oss.

Ett annat tips jag läste var att man INTE skulle lova varandra saker för ifall man inte skulle kunna 

uppfylla löftet så skulle den andra bli besviken och tillslut kan man inte riktigt lita på personen när

h*n säger att h*n lovar.

ÅH! och igår så hade min sambo sina två kompisar här för att kolla på hockeyn. Jag sitter vid
datorn i samma rum, precis brevid. Och så kommer min sambo in med tre glas, till dom tre och
då säger ena kompisen "så du hämta inte något åt henne..schysst, vilken romantiker..".
Så frågar min sambo "eh vill du ha cola?" Ehm, ja tack svarar jag..så börjar dom dricka och jag
sitter vid datorn och helt plötsligt står min sambos kompis bakom mig och frågar om jag vill ha
cola och så häller han upp åt mig. Visst jag kan ju fan hämta cola själv men jag hade skämts om
mina kompisar gick och serverade mat och dryck åt min pojkvän för att jag själv glömt bort honom.
 

Har iallafall bestämt mig för att sätta mig ner med honom och prata om det här om vårat förhållande,

Jag känner att det behövs räddas...

När man precis har träffat någon och man dejtar eller precis blivit

tillsammans så är h*n allt. 

Man kan sista och kyssas, smekas och kramas i flera timmar, man kan

ha sex 3 gånger om dagen och vill fortfarande ha mera.

Så fort den ena personen åkt ifrån så smsar man hur mycket som helst.

Onödiga sms som "va gör du?" Fast man mycket väl vet att h*n åkte för

en halvtimme sen och sitter fortfarande kvar på bussen.

Frågade min sambo idag om inte han saknade det vi hade förut, när vi 

kunde sitta och kyssas och kramas i timmar.

Jag saknar det, jag vill fortfarande ha det kärleksfullt, äventyrligt och lekfull.

Men inte han, inte nu längre, sånt gör man när man är 'i ett nytt förhållande förut, jag

vill inte hålla på så'.

Varför inte? nej det fick man inget svar på.

Är det bara för att han inte vill för vi varit tillsammans länge eller är det jag?

Varför kan man inte bete sig som man gjorde när man var 'nykära'  när man varit tillsammans 

lite längre? 

Hur får man en kille att förstå att man fortfarande vill ha det 'lekfullt'?

Jag vill känna 'oh han vill ha mig!'. Men det gör jag inte..

Varför är kärlekslivet så komplicerat för?

Det ser ju så enkelt ut när man bara ser på

I'm in the crowd but I'm all alone

Romantik...vad fan betyder det?

Hur fan kunde jag tro att jag skulle slippa den här skiten?
Samma visa om och om igen. Spel- spel-mat-spel-film-spel-sova.

Inte ens gå och lägga sig en timme tidigare för att ligga och mysa

med mig kan du kosta på dig. Det är bara spel.

Wow.."Nej usch! Det är så tråkigt! Fattar inte hur man kan sitta och spela det,

det är ju bara samma sak som händer"

Och fan ja, jag trodde på dig. Men nu sitter jag här, precis samma som i mitt

förra förhållande. Helt ensam. Så nära varandra, men ändå mer ensam än någonsin.

Varje timme saknar jag att få vara i din famn, tänk om man kunde få känna samma sak?

Men nej..spel..spel..spel.

Börja bli så less på den här skiten. När ska du förstå? Vad ska jag säga för att få dig att

fatta att jag vill inte ha det såhär? Visst så ska du få ha dina intressen...men måste man

sitta från det man kommer hem till midnatt för det?

Och du som är så 'sjuk'. Kan inte göra någonting..inte ens ändra tiden på klockan för du har

så ont i halsen..men sitta och prata på skype och spela det går bra. Och huvudvärk, feber och

allt du har..men spela det går bra?

Varför är det så med alla killar, de kan inte lyfta ett finger när de är sjuka, för då dör de, men spela

det går bra?

Ska det vara så svårt att bara vara ifrån spel en hel dag, ligga och mysa, äta god mat och ha

det mysigt och kanske kolla på en film vi båda vill se, eller vara lite extra fin och låta mig välja.

Sen gå och lägga sig lite tidigare för att mysa ihop. Istället för att jag går och lägger mig en-två timmar före dig och vaknar av att du 'försöker' smyga in i rummet...

För sjuk och trött för det här..

 Min sambo/fästman är inte den som alltid är så romantisk av sig. Så berättade jag om min kompis

pojkvän som kunde komma hem med blommor till henne mitt i veckan utan anledning.

Två dagar senare kom min fästman hem med en bukett med rosor. Rosa. De passar så sjukt bra in i hallen.

Älskar honom så mycket <3 Tänk att man fortfarande kan känna sig nykär efter snart 7 månader

Så fast ni varit tillsammans länge så kom ihåg att överraska varandra!

Det kan behövas ibland. Köp blommor mitt i veckan. Se till att det är städat hemma,

eller att maten är färdig när h*n kommer hem. Kanske baka något gott?

När jag var liten trodde jag att kärlek var enkelt. 

Eller rättare sagt när jag var liten var kärlek enkelt och man

trodde att det alltid skulle vara så. Man valde den snyggaste killen

i klassen som man ville pussas med, svårare än så var det inte direkt.

Nu när man är äldre och kärleken är på allvar, alltså det är inte alltid lätt.

Man blir nyfiken, intresserad, nykär, börjar älska och förhoppningsvis så varar

det så länge som möjligt, hela livet och då kan man flytta ihop, förlova sig, gifta

sig, skaffa barn osv..

Men vägen till en början av en framtid kan bli lång.

Jag är glad för att mitt nuvarande förhållande är enkelt.

Vi vill samma saker i livet liksom och vill vi inte så kommer vi fram till en lösning för

vi vill inte ha onödiga bråk.

I mitt förra förhållande..suck..nej vi ville inte samma saker, han lekte med svärd,drakar osv,

han ville bo på landet flera mil ifrån närmsta mataffär medans jag vill bo i stan...osv.

Jag ville att det skulle hända saker och han ville sitta hemma och spela dataspel. Nej det funkar

liksom inte. Jag ville åka till stan och gå i affärer men inte ens det, det var för jobbigt...det var ibland

det gick och då kunde det låta såhär:

Jag- ska vi åka till ikea?

mitt ex: Hm ja det kan vi göra för jag skulle ändå behöva kolla en sak inne på biltema och det ligger ju ändå där..

åkte hem till min pappa för att hämta pengar..

mitt ex (till min pappa): Ja..vi ska ju till stan *suck*, så ja det är ju bara att ställa upp och åka

min pappa: " Va fan du kan inte tvinga honom att åka till stan bara sådär! Skaffa eget körkort!

MEN va fan ursäkta!? Nyss behövde du själv åka dit? Gissa om man blev arg.

Min nyvarande pojkvän..eller pojkvän..fästman heter det väl om man är förlovad? Han kan gå på ikea och vi planerar för framtiden, allt! Köksskåp, soffor, sängar allt! Barnsaker tillochmed!
Min drömkille verkligen, älskar honom!

Men kärlek behöver ju inte vara enkelt bara för allt går bra?
Så svartsjuk som jag är så ser jag rivaler i de flesta tjejer bara för att jag vet att de är snyggare

än mig..och då är det klart man tänker "han skulle bara kunna dumpa mig nu och få henne, jag vet det"

klart man blir svartsjuk.

Mer om svartsjuka på krogen ska vi ta senare!!

Ibland flyter ju allt på bra och då känns det lätt men ibland så kanske man glömmer bort varandra också? När vi flyttade nu t.ex båda var så stressade och hade så fullt upp att det inte ens var kul, inte kärlek nånstans kändes det som. De var ju bara i få dagar och man märker inte på att det är så först man tänker på det..det ska inte vara så..

Jag tror de flesta känner igen sig i avundsjuka/svartsjuka.
Antingen så blir man det eller så vill man att alla andra ska

vara det.

Jag är en person som oftast blir svartsjuk och vill göra folk

svartsjuka.

Det kan ju kopplas till lite elakhet...eller?
Är man elak för att man vill att någon ska vara svartsjuk?

Jag vill inte göra alla svartsjuka genom att verka rik eller snygg

eller så för jag är inget av det.

Men t.ex träffar jag mitt ex så skulle jag skryta om min pojkvän

och hur mycket bättre vårat förhållande är än vad mitt ex har nu.
Jag känner bara att jag måste vara bättre.

Spelar jag spel eller tävlar så måste jag bara vinna över vissa personer.

Mest personer jag inte tycker om.

Svartsjuk blir jag om min kille skulle stå och snacka med en annan tjej.
Visst det beror på vad de snackar om..men om det skulle vara något

som han verkligen är intresserad av, typ bilar, och så är hon också det,

jag är inte intresserad av bilar, jag kör och åker men inget mer. Då skulle

jag nog bli lite avundsjuk..man skulle liksom känna han pratar hellre med

henne än mig...

Varför blir man så?
Kanske för att man är så osäker på sig själv?

Är du svartsjuk av dig?
Vad gör dig svartsjuk?

Att vara i ett förhållande.

Det är inte alltid så lätt som det låter.

Förr kanske det var det, men nu, nej.
Allt är så allvarligt, eller?

Iallafall i mitt förhållande, vi vill leva ihop. Det är rätt.
Men ibland är det lite svårt att hålla takten.
Precis som när man är ute och går.
När jag har tagit ett steg så har han tagit två, vilket

gör att jag måste hoppa över ett steg eller hamna efter.

Vilket kan bli lite jobbigt ibland.

Ibland så kanske det är en själv som går lite fort och man

måste stå och vänta och vänta och då kommer det ju tankar

så klart..som: "vill han inte?".

Just nu i mitt läge så går vi i samma takt.

Tänkte på det idag..det är så spännande, varenda lilla steg vi tar,

varje beslut vi fattar, det är så det kryper i hela kroppen, man längtar

med spänning, man vet ju aldrig hur det går.

Ibland för fort, ibland för sakta kanske tillochmed för lagom?