åh så länge sen jag bloggade. Fy skäms!

Var på liseberg söndag-måndag.

Vågade på att åka frittfall. Skrek hela vägen upp, började asgarva/skrika där uppe

och skrek halva vägen ner. Sen garva jag bara haha. Och sen nu sitter jag och ångrar

att jag inte åkte atmosfear. Men det blir nästa gång!

Annars har det inte hänt så mycket. Sista dagen på praktiken i torsdag. Lite tråkigt när

man varit där i tolv veckor och man lär känna barnen rätt så bra och sen så bara säga hejdå

och gå. Men får hoppa in där som timvikarie ibland, på måndag och fredag nästa vecka så det

är bra.

 Ja, det suger att vara arbetslös. Förstår inte hur folk kan klaga på sitt arbete. Gör något mot det,

byt jobb eller testa på att vara arbetslös så ja.

Det är inte kul och alla som jobbar "men gå dit och säg att du vill jobba" ehm det funkar inte riktigt så.

Jag kan inte trampa in på skopunkten och säga "hej jag har gått barn och fritidsprogrammet och jag vill börja jobba här". Det funkar inte så, jag kan ju inte ens gå in på en förskola och säga så eftersom man måste ha mera utbildning nu för tiden.

Och man söker jobb, i början kunde man söka 5-15 jobb i veckan men oftast samma svar, ' vi har redan anställt någon annan' för jag har inte utbildningen och erfarenheten som behövs. Men andra folk verkar inte fatta det här. de bara fortsätter 'men du måste söka jobb, du kan inte gå arbetslös, du behöver ju pengar' Men nehej, det visste jag inte alls eller? Tror du jag går arbetslös för det är roligt och slappt? NEj det är stressigt och man blir sjukt deprimerad av att gå och känna att jag kan inte få jobb, ingen vill ha mig. Man tappar hoppet tillslut. Sorligt men sant.

Någon mer som känner igen sig?? 

Kanske lyckats löst det tillochmed?

I tisdags var jag, min sambo och hans kompis ute och fiskade.

Eller ja jag fotograferade mest.

Men småfiskade lite också, fick 3 småfiskar.

Medans killarna fick noll fiskar! 

Skills, haha. Hade inte alls koll på flötet, killarna satt och sa 'Nu har du en fisk på kroken!' 

och jag ba..va? okey...jag vevar på haha.

Här kommer lite bilder iallafall!

Låt mig få somna brevid dig
och håll en arm om mig
Våga somna in
Jag kommer alltid vara din
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta
men det kommer också min tunga smärta
Förlåt för att jag våra liv tog
men tack, för att jag brevid dig dog

Snälla rara.

Sorry alla som gillar Madonna nu.

Men hon är 53 år, ska fylla 54...

Och sättet hon dansar och klär sig på...alltså det är så man skäms!

Fatta att se sin mamma eller farmor/mormor klädd sådär?! Jag hade inte kunnat

visa mig ute bland folk, jag skulle skämmas ihjäl.

Alltså seriöst! 

Tant, skärp dig.

Inte för att man behöver vara gammal när man är 50+, men det finns gränser för såna

här kläder! 

Och alla danser, lämna det åt yngre artister! 

Kanske bara min åsikt men jag tycker att Madonna kan lägga ner karriären.

Hon har gjort sitt. Det känns lite som att hon är för tidigt, hade hon varit yngre så

visst då hade hon passat in.
Men en 53åring som gör sån musik, nej, lämna över staffetpinnen.

Som sagt, MIN åsikt. Håller du med, så förstår jag dig.

Håller du inte med så säg vad du tycker, men anklaga inte mig för att ha mina egna åsikter. 

Tagga helgen!

nej..inte direkt..

Ska sitta barnvakt åt småsyskonen imorgon, vilket blir sjukt kul!

På lördag hade jag tänkt utgång med mina kompisar som jag inte träffat sen

nyår!!  Och om det på något sätt inte funkade så hade jag tänkt sitta hemma med

familjen och kolla på melodifestivalen.

Men bara för att jag planerar detta vilket var helt ok för min pojkvän så går han och 

planerar grillkväll just den kvällen och då ska han dricka öl såklart..

Bara det att ingen av oss kan ta oss hem till lägenheten på lördag natt och på söndag

morgon åker vi till liseberg. 

Är grymt besviken för jag hade verkligen sett framemot att få festa med mina vänner.

Men nu verkar det som att jag får sitta ensam, i en lägenhet och kolla på melodifestivalen

medan pojkvännen åker iväg och har kul med sina vänner.

Men men, man har börjat vänja sig vid besvikelser efter alla år man blivit äldre. Bara det att

man tror att det ska ta slut nångång men det verkar inte så..

Åh så nice med fint väder! Äntligen!
Och det bästa av allt, man gör praktiken på en förskola vilket innebär att man

vistas mycket utomhus!! Så får lite färg. Härligt Härligt.

Men lär nog smörja in ansiktet idag för igår och i förrigår var jag alldeles röd, vill

ju inte se ut som en kräfta direkt..det räcker med min nuvarande förskräckliga hårfärg som

är röd men det börjar försvinna..så väldigt matt röd.

Men vågar inte blondera mig, för många har sagt att då kan det bli orange eller rosa och det vill jag ännu mindre.

Någon som vet om det finns något schampoo eller så man kan köpa för att tvätta ur färgen?

Kul, alla dessa diskutioner om att har man många intressen så hinner man inte

spendera flera timmar per dag för varje intresse för då finns ingen tid över till mig..

Gick det in? det verkar så men ändå....

Han åkte iväg för att fiska imorse, han har gymmat, och spelat och nu ska han fiska

igen. 

Och så blir jag lite små putt nu när han åkte, och han säger 'du visste att jag skulle iväg ju..'

Ja, JA Det visste jag men det gjorde väl fan du också? Då kanske du kunde spendera några timmar

mindre vid datorn och offrat dig för att vara med mig?!

Alltså om knappt två veckor börjar han på ett nytt jobb, vilket innebär att han jobbar förmiddag varannan vecka och eftermiddag varannan vecka, eftermiddag = 14-22, så vi kommer knappt kunna träffas då eftersom jag kommer praktisera och sluta vid 15-16 på dagarna. Sen går jag och lägger mig strax efter tio på kvällen. 

Så varför inte offra sig för att passa på att spendera lite tid nu när vi vet att vi har tid?

Även om man inte alltid måste umgås med sin sambo, men det finns faktiskt stunder/perioder då man behöver umgås för att inte glida isär, vilket jag VET (av erfarenhet) kommer hända om vi inte ändrar på det snart. 

Man tröttnar ju, när man får en halvtimmes uppmärksamhet om dagen och sen 10 minuter medans man går och lägger sig, och resten av dagen går åt hushåll och hans intressen. Medans min dag går åt praktik, hushåll och ha tråkigt.

Förr då var jag viktigast, som han själv sa 'men förr ville jag bara vara med dig, det var det enda jag ville då'  Så det är inte så nu? Ska man inte alltid kunna känna, innerst inne, att åh vill bara vara med henne/honom. Jag känner så iallafall, men vet faktiskt inte om det är besvarat.

Det är jag som är ensam här,

ser inte du det?

Ser du inte mina tårar 

som gömmer sig bakom mitt leende?

Min ilska och frustration 

som gömmer sig bakom mina 'det är okey'?