Well, tiden går ju så fort nu och det blir bara mörkare, kallare

och dystrare ute.

Så funderar på att ta upp virkning och stickning igen.

Stickade en poncho åt mamma förra julen och ville ha en egen med

woop så var det vår och sommar och jag ville inte ha en poncho mitt

på sommaren. Men nu kanske det är dags.

Det var ett tag sen man stickade och virkade, det hör väl till hösten och

vintern lite tycker jag.

Någon som har någon bra blogg som handlar om stickning/virkning?

Idag blir det en sån där segar dag.

Jag drack inget igår men jag känner mig lite bakis typ, kanske för att man

sov för lite.

Ska nog måla lite möbler också, börjar bli trött på att sova i soffan i vardagsrummet.

Det känns bra att vi i veckan kan boka våran london resa. Ser så fram emot den!

Vet att det kommer bli super.

Men jag ska göra mig lite frukost, krypa ner i soffan igen och kolla på desperate housewives.

Fast vi är två så känner jag mig ibland så ensam.

Inte ensam kanske..men jag känner mig som en.

Vart tog det där 'kära' vägen?

Alla blickar som sa 'jag kan inte sluta kolla på dig'

Kyssarna som sa 'jag kan inte sluta kyssa dig'

och händerna som inte kunde sluta känna.

Smekningarna i håret, orden som viskades i örat,

kärleksfulla blickar.

De gångerna då jag var mer intressant

än filmen som vi egentligen skulle kolla på.

När vi kunde mysa på morgonen och inte bara när vi skulle

gå och lägga oss, då vi somnar iallafall för vi är så trötta.

Vart tog allt vägen?

Alltså fan! Fattar du inte att jag blir rädd?

Vi har fortfarande mycket fint men allt har blivit så surt

och gnälligt. 

Det är så mycket annat som kommer före.

Jag vill också känna att jag är intressant. 

Jag vill också vara lika viktigt som filmen, som spelet, som matchen.

Bara att få höra lite positiva ord skulle göra så mycket, även om allt du

säger ska vara skämt, så jag får aldrig höra 'du är smart' , 'du är duktig'.

Eller kanske få bli överraskad någon gång utan att behöva be om det.

Jag försöker ju berätta att jag vill känna mer ifrån dig, men du blir ju bara 

så sur och grinig och så är det helt plötsligt bara jag som har gjort fel.

Men jag förstår egentligen ingenting, jag vill bara ändra på allt, få det mera som förut.

För jag älskar dig så det gör ont och jag hatar att vi har blivit såhär.

Det gör så ont i mig när du inte vill prata om våran framtid, vad fan ska jag tro?!

Men så kommer de där gångerna när du faktiskt säger att du älskar mig, på riktigt, du säger 

till och med att jag är fin,vacker och snygg, sexig har du faktiskt också sagt, men jag håller fortfarande

inte med.

Men ibland så vill jag ha mer, jag vill bli överraskad med en fin ros, eller levande ljus till maten, eller att du

pausar spelet eller filmen och gosar med mig. Jag vill att du bjuder med mig på bio eller bowling, vad som helst

bara jag får umgås med dig. Hitta på något. Få känna att nu är det jag som står i centrum, att jag är ditt allt, ditt nu.

Jag älskar dig.

Sitter och myser med en supergosig katt. Finns inget gulligare än när Han kommer fram och trycker sitt huvud mot min kind. Och så gnäller Han lite. Supersöt.
Men samtidigt måste jag fundera på den fråga som har bestämt sig för att plåga mitt tänkande idag. 'Vad är vacker?'
Jag skulle nog inte säga att jag är det. Inte alla gånger iallafall. När jag ser ut som jag, då är jag inte vacker. Men ibland när jag har satt på mig snygga kläder, snygg frisyr, smink och ett självförtroende, då kan jag faktiskt se mig som vacker. Eller vackrare kanske man ska säga..men är det verkligen Jag?. Jag skulle nog säga att vackerheten kommer fram om man är glad och trivs med sig själv och jag gör nog inte det. Jag älskar allt runt om mig men jag tror inte på mig själv. Jag hatar att vara 21 men se ut som 15. bara det drar ner på mitt självförtroende så sjukt mycket. Det blir ju inte bättre när man inte har en aning om hur man ska fixa det? Är det längden, kläderna, håret, ansiktet. 

Jag ska ägna lite tid åt till just detta idag. Ändra frisyr, har haft snebena sen högstadiet och vägrat ändra på det. Fixa till mig lite..

Åt övrigt kommer tiden gå åt till hockey, måla möbler, plugga matte och försöka fixa med cam, mick och speciella sidor så jag kan göra mitt muntliga matteprov imorgon. Usch.

Någon dag här framöver ska jag leka fram en ny header till bloggen, då den där bilden på mig är tagen för allt för många år sen och jag ser ut som 'hej, kom och hjälp mig' typ... 

Har fixat photoshop på denna dator så nu är det bara att fixa, förutom att jag inte har några bilder då..

Imorgon blir det att skriva sista matteprovet sedan boka in 'muntligt' då man får sitta och cama med sin lärare...yey, not! Sen blir man arbetslös igen. Men har funderat på att söka en hotell utbildning. Så fort hoppas på att den sökningen går igenom sen då.

Annars håller jag bara på att smårenoverar hemma. Målar möbler och hoppas på att det blir fint, så nu får man spendera nätterna på soffan då jag målar i sovrummen, det går ju inte att sova i den lukten.

På torsdag fyller jag 21! Det är sjukt!

Jag har väl inte förändrats? Eller?

Ibland känner jag inte alls igen mig själv.

Inte min röst, inte mitt utseende eller mitt sätt att tänka och vara.

Kan det vara den där jobbiga delen att man är på väg att bli vuxen?

Aja, Billy Talent har släppt en ny skiva. Kärlek till dom. Fastna direkt på låten

Stand up and run.  Åh han har sån sexig röst.

Har lyssnat på dom sen 2007. 

Kommer ihåg, 2007, när jag satt vid pappas dator och desperat letade efter konserter

jag kunde gå på. Kollade på ticnet, vad det var för spelningar i stockholm, under rock/punk kategorin och så läste jag Billy Talent. Googla fram lite låtar av billy talent och BANG jag var fast!

Sedan dess har jag älskat dom. Missa dom dock i somras, med STOR sorg.
Och nu sitter jag bara och väntar på att de ska komma tillbaka i höst, jag vet att de gör det. Ska de till norge och finland så kommer de hit också, det måste vara så.

Därav min rubrik, den handlar inte om att jag fyller år för så efterlängtat är det inte! haha.

Män och Kvinnor

Är männen mer fästa vid sina mammor än kvinnan??

Män och kvinnor. Att vi är olika väsen är väl bekräftat. Men samtidigt ska vi komma ihåg att det betyder inte att alla kvinnor är och tycker lika, detsamma gäller faktiskt män också, även om det kan vara svårt att tro.
Men man kan väl säga att alla har lite lika drag.
T.ex när män ska leta efter saker. De kommer och gnäller att de inte hittar det dom letar efter och Då krävs det tydligen en kvinna för att hitta sakerna. Hur komiskt är inte det?

Nästan som att det manliga släktet inte har fått förmågan att leta fram saker.

Också har vi alla dessa män som lever på sina mammor så länge dom kan.

Inte så att dom bor hos henne och så men så fort det är något de inte förstår eller undrar så ringer man mamma. Istället för att ta fram receptboken och kolla hur många ägg det ska vara i pannkaksmeten. Eller googlar fram det man undrar. Så jobbigt och svårt är det väl ändå inte?

Eller som en bekant till mig, som har flyttat hemifrån och bor med sin sambo. Han åker hem till mamma och mormor och ger hans smutstvätt till dom och så får dom tvätta och vika hans kläder. 

Och min mormor kan åka hem till min morbror och tvätta hans fönster och då är han 40+. !! Min mamma blev alldeles galen för aldrig att mormor har åkt hem till min mamma och tvättat hennes fönster och aldrig att mamma skulle vilja att mormor kom med skurhink och trasa heller!

Vill killar inte bli självständiga?

Eller är det bara svårt att slita sig från mamma?

Sen finns det ju kvinnor som inte vill släppa taget om sin son.

Men man märker skillnaden där.

Min sambo är nog lite mera av en morsgris, det var värre förut än nu. Eftersom jag säger att han kan inte ringa sin mamma stup i kvarten.

T.ex om  han får ett papper som han inte orkar läsa, då åker han hem till sin mamma och säger 'mamma, jag förstår inte, kan du förklara'. 

Medans mitt ex mamma sa 'jag kommer på lördag och hänger upp nya gardiner och vårstädar hos dig' 

jag sa 'no way!' tog fram gardiner, ställde mig på stolen och bytte helt själv gardiner. Inte fråga om vi vill ha hjälp utan 'jag har hjälpt din bror (Som va 25+) och nu kommer jag till dig'.

Varför flytta hemifrån om mamma ändå kommer och gör allt åt en?

Hoppas verkligen att om jag får en son, att när han är 20+ och flyttat hemifrån att han klarar av att starta dammsugaren, byta sängkläder, tvätta, diska, leta fram recept utan att han ska behöva ringa eller jag åka dit och skura.

Antingen kommer ju mamman för att sonen inte gör något åt det eller för att sonen ber om det. Då är det nog lite morsgris varning 'Mamma fixar, jag behöver inte'

Medan när mamma har svårt att släppa så är det nog 'Jag va där igår, men det är lika bra att jag åker dit med en matlåda, han kanske behöver hjälp med....'

Visst jag kan ringa min mamma om råd, t.ex har hon något special recept som bara hon har så är det ju klart jag ringer henne om jag undrar. Men annars åker kokböcker och google fram så fort jag vill veta något. Även om det är kakor som hon har gjort 1000 ggr och jag ska göra dom för första gången och har ingen aning om hur jag ska göra så tar jag böckerna och internet.

Jag skulle aldrig be min mamma komma hit och tvätta åt mig eller hjälpa till att städa.

Jag har bett min låtsaspappa att göra smörgåstårtor åt mig när jag fyller år nu, fast jag egentligen skulle kunna göra det själv men det är bara för att jag vet att han har jobbat på kondotori och hans smörgåstårtor är perfekta. Och självklart blir jag glad ibland när svärmor erbjuder sig gratismat. Men om jag skulle vilja ha så varje dag, nej. 

Hon jobbar som mattant på en förskola, och blir det mycket mat över så kan hon ibland ringa och fråga om vi vill ha till lunch eller matlådor och vill vi så ja och annars så nej, inget tvång eller ringer på dörren och ' här var det serverat'. 

Hon vill mera att vi ska vara självständiga men behöver vi hjälp så finns hon. Precis lagom, precis som mina föräldrar. När det behövs, inte för mycket, inte för lite.

Kanske lät som i början att 'fråga aldrig din mamma om hjälp!' eller 'hjälp aldrig din son!', så var det ju inte riktigt menat, bara hitta det där som är lagom.

Tillbaka till mitt ex, hans mamma var sån som stod utanför dörren med dukar,lampor och allt möjligt skräp och 'här har jag till er, tänkte det passa perfekt här på hyllan och den här kan stå här'. Och det va gamla fula saker som inte alls passa in. Skillnad om hon ringer och säger '"hej jag har en grön lampa med rosa prickar är det något ni vill ha?" 

Iallafall MIN åsikt, sen kanske du tycker annorlunda och det respekterar jag.

Tycker man om att servera sin son så, visst, om det är så man vill ha det så är det klart man ska få ha det så.