Sitter med hosta och halsont så jag håller på att bli helt galen!

Har pysslar med något som heter Quilling idag, mycket roligt. 

Ska fortsätta lite till när jag smält maten lite, hade jag tänkt..om jag orkar.

Har en stark känsla att det inte kommer bli roligt i det här hushållet när Diablo 3 (eller

va fan det heter) kommer ut.

Visst klart fan han ska få ha sina intressen...men då ska det vara ett intresse också inte

livet.

Så här sitter vi..en lördagskväll, han sitter vid sin dator, med hörlurar på huvudet och kollar

på en serie och jag sitter i soffan uttråkad...precis som vilken dag som helst?

Men en tanke på att han skulle kunna fråga mig om vi ska se film..nej..det verkar inte existera.

Tiderna hos kuratorn var vad jag såg mest fram till vissa gånger.

Hon var väldigt lätt att prata med och det var skönt att prata av sig

hos någon som kunde säga rätt frågor istället för att bara strunta i det

eller fråga onödigt dumma frågor eller 'jag tröstar dig', trös vill man inte alltid ha,

inte hjälp heller utan, hjälp att hjälpa sig själv. Jag ville inte ha hjälp att plocka 

bort nålen, jag ville ha hjälp så jag själv kunde lägga ifrån mig den. Vilket jag kunde

göra efter mina möten med kuratorn.

Men det var några år sen man gör där och redan den gången vi kom överens om att

det här blir sista gången så har jag fått kämpat själv. Vilket jag har klarat bra, förvånatsvärt

bra faktiskt. Om jag får säga det själv.

Jag är dock fullt medveten om att jag vilken dag som helst kan falla tillbaka. 

Och jag tror att, eftersom jag vet om att jag kan få 'återfall' så kommer det inte komma som 

en chock och förstöra mig helt. 

Just nu känns det som att allt är topp, jag är lycklig, fast jag har tråkigt. 

Men så finns det såna dagar då jag vet att jag kan vara så nere och inte något kan göra mig på

bättre humör. Min fästman verkar dock inte alltid förstå att jag har det jobbigt.

Ibland vet jag inte vad som tynger mig, det känns bara som en sten som trycker ner mig och

jag vet inte vad jag ska göra för att få bort den.

Och allt han säger är "men det är klart du vet, säg nu" men nej, jag vet inte.

Jag kan bryta ihop väldigt lätt, eller andra kanske ser det som att jag bryter ihop för minsta

lilla men så är det inte.

Om jag gör något som går helt fel eller någon säger något som jag tar illa upp av så samlar jag

på mig det. Allt. Sen på slutet av dagen, när man fått hört något mindre positivt om sig själv, man

har inte klarat det man skulle och så råkar man t.ex bränna köttbullarna till maten. Då kan jag bryta

ihop. Folket runt om tror att man blir ledsen för att man råka bränna köttbullarna men egentligen så gråter man för att tidigare den dagen blev man totalt dissad men det har man inte berättat.

Dessa uppsamlingar av negativa saker är något jag försöker arbeta med, men det är så svårt. Och

det tar så fruktansvärt på min energi och mitt förhållande. För om han råkar säga något som inte är

menat elakt men det blir fel och låter elakt iallafall och sedan sitter och spelar hela dagen och knappt

rör vid mig så mår jag dåligt. Men jag säger inget först efteråt. Och då går det inte att göra något åt det. 

Men jag ska bättra mig. 

Blir så less på den här skiten, det skulle ju inte bli såhär! 

Det gör så ont.

Jag vill ha mera, blir mera sedd, hörd och känna mig mera

älskad. 

Men när jag går iväg...märker du ens det?
Det verkar inte så iallafall.

Så tomt, ensamt. 

Jag vet inte vad jag ska säga till dig, för det är ju ändå ditt val,

ditt intresse, och jag har ju lovat att inte bråka om det.

Så hur ska jag få dig att förstå?

Äntligen! Idag blir det att åka till huvudstaden och se Simple Plan <3

Tror det är sjätte eller sjunde gången jag får se dom :) har sett dom

alla gånger de spelat i sthlm. 

Ska dock försöka få tag i en biljett till så min systers kompis kan följa med,vi hade

en till henne men nu ska den personen inte sälja biljetten längre så ja..suger verkligen.

Så nu ska jag ladda på usb minnet med alla SP låtar och så blir det lyssna sönder dom hela

vägen till stockholm :)

Längtar verkligen tills de kör Freaking me out. Älskar den låten.

Några fler som ska gå?? :)

Någon som har en simple plan biljett kvar till salu?
Behöver verkligen en!

Hör av er om ni vet vart man kan få tag i en! 

Hej alla!

Är det någon som vill sälja sin Simple Plan biljett till Tyrol 17 April?

Pris kan vi komma överens om!

Kontakta mig så fort som möjligt!!!

Har panik! Behöver verkligen en biljett!

Jag har lovat min syster i många år att gå på konsert med henne och

nu fick hon en Simple Plan biljett av min pappa när hon fyllde år men när

jag skulle köpa en så var det helt slutsålt! 

Usch..gillar inte riktigt söndagskvällar.

Har praktik i morgon, är glad för att det är kort vecka.

Med tanke på att jag har varit hemma sen onsdags så har ju jag haft lång lång helg.

Fick feber och huvudvärk, så låg mest i soffan och sov, kolla lite på sex and the city.

Har bestämt mig för att kolla på alla säsonger..så är nu på säsong 1.

Känner mig så nere, ledsen.

Ska man orka be om en famn att gråta hos och hoppas på att det går att få honom att

förstå att det inte finns en orsak, bara trötthet. 

Borde väl egentligen skriva något mera vettigt, men pga av många avbrott under tiden jag skrivit detta

inlägg så orkar inte jag mera.

Romantik...vad fan betyder det?

Hur fan kunde jag tro att jag skulle slippa den här skiten?
Samma visa om och om igen. Spel- spel-mat-spel-film-spel-sova.

Inte ens gå och lägga sig en timme tidigare för att ligga och mysa

med mig kan du kosta på dig. Det är bara spel.

Wow.."Nej usch! Det är så tråkigt! Fattar inte hur man kan sitta och spela det,

det är ju bara samma sak som händer"

Och fan ja, jag trodde på dig. Men nu sitter jag här, precis samma som i mitt

förra förhållande. Helt ensam. Så nära varandra, men ändå mer ensam än någonsin.

Varje timme saknar jag att få vara i din famn, tänk om man kunde få känna samma sak?

Men nej..spel..spel..spel.

Börja bli så less på den här skiten. När ska du förstå? Vad ska jag säga för att få dig att

fatta att jag vill inte ha det såhär? Visst så ska du få ha dina intressen...men måste man

sitta från det man kommer hem till midnatt för det?

Och du som är så 'sjuk'. Kan inte göra någonting..inte ens ändra tiden på klockan för du har

så ont i halsen..men sitta och prata på skype och spela det går bra. Och huvudvärk, feber och

allt du har..men spela det går bra?

Varför är det så med alla killar, de kan inte lyfta ett finger när de är sjuka, för då dör de, men spela

det går bra?

Ska det vara så svårt att bara vara ifrån spel en hel dag, ligga och mysa, äta god mat och ha

det mysigt och kanske kolla på en film vi båda vill se, eller vara lite extra fin och låta mig välja.

Sen gå och lägga sig lite tidigare för att mysa ihop. Istället för att jag går och lägger mig en-två timmar före dig och vaknar av att du 'försöker' smyga in i rummet...

För sjuk och trött för det här..