kl 3 inatt ska jag hämta min syster som kommer från en månads praktik i Polen. 

Saknat henne så sjukt mycket!

En annan jag saknar är min sambo...fick just ett sms att han saknar mig.

Ringde honom nyss, han lanar, så då hade han inte tid att prata med mig för han kunde inte göra två saker samtidigt. Har inte hört av honom på hela dagen så får man ett 3 minuters samtal där han knappt pratar för han är så upptagen av spelet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre..

Jag pratar med honom och han lovar att ändra sig men sen dagen efter så är vi tillbaka på samma spår igen! Jag blir så less! 

Jag behöver uppmuntran, romantik, behöva veta att jag är älskad och behövd! 

Det känns inte som att jag får någonting bara lovord och besvikelse.

Jag har så många gånger bett om en dejt, i flera månader, men jag får aldrig någon. Med dejt menar jag inte dyr middag och sånt. Jag kan sitta på McDonalds och sen se en film hemma bara det är igenom tänkt från hans sida och att han verkligen vill göra något MED mig! (hur svårt ska det vara liksom)

Eller bara tända lite ljus och överraska mig när jag kommer hem eller ut från duschen.

Jag försöker överraska honom med småsaker som jag vet att han verkligen tycker om som bowling och lakrits (som jag hatar) tillochmed färga håret rött för han tyckte det var snyggt, men ibland vill man ha något tillbaka också.

Är det bara jag som känner så?
Är jag för krävande?? 

Det  är väl så det måste vara, mig det är fel på. Alltid. 

Totalt värdelös.

Sitter med mina älskade syskon och kollar på Ice age 4 och diskuterar livsfrågor om hur jorden kom till och hur människorna kom på jorden. Helt okey frågor tills man får frågan "Men vart kom rymden ifrån då??" ehm ja vad ska man säga?? haha.

Vi har mycket möjligt fått lägenhet i västerås. Får 100% svar på måndag eller tisdag. Problemet är att då får vi flytta in i den på en gång och vi måste måla om och sälja våran lägenhet så det blir dubbla hyror ett tag...ingen vidare direkt.

Så just nu känner jag mest panik och sönderstressad.

Vi bestämde igår kväll att vi skulle tacka ja, det var mest min sambo som ville. Redan då fick jag sån panik och stress så jag började grina, men vaknade på morgonen överlycklig och taggad. Vill bara inreda så det blir nytt och fint men samtidigt med ekonomi och allt som ska göra....wooo. Detta blir nog en prövning i vårat förhållande. Det är väl bara att ta dagarna som kommer...det känns bara så konstigt.

Jag vill verkligen flytta till västerås, jag hatar att bo där jag bor nu men jag älskar våran lägenhet, men det blir väl så med vår nya också om vi nu får den. 

Det stör mig lite att det är hyres, men eftersom vi inte har fast jobb kan vi inte ta lån och då kan vi inte köpa lägenhet än, med hyres kan man ju inte riktigt göra som man vill med tapeter och sånt. Det är en brun fondvägg i vardagsrummet..vet inte om jag gillar den, den är snygg men det passar inte våra möbler det kommer kanske bli mörkt. Kanske är jag bara överdrivet nojig.

Jag vill att sovrummet ska gå i vitt och ljus rosa,grön eller blå. Vardagsrummet i beige/brun och grönt. Köket och badrummet vet jag inte än.

Tror jag sitter med en underbar sexig frukost!!

För ögonen: Patrik Berglund (mmm frukostbuffé   )

Kom igen tjejer släng iväg småglin som Bieber och one direction. 

Här snackar vi man! Hockeyspelare!<3

För öronen: Enrique Iglesias (sexig röst!)

Och att dricka: Loka, jordgubbsglass. 
Det smakar som jordgubbsmilkshake! Så good!!

Var på intervju idag angående fritidsledarutbildningen på folkhögskolan i Örebro.

Verkar superroligt! 

Det är fjällvandring, skidåkning (som jag inte är en hejare på men det blir en rolig utmaning!), bada isvak osv. Massa roligt verkade det som! Hoppas verkligen jag kommer in, det får jag reda på sista maj!

Dessutom ska vi på visning på en lägenhet i Västerås på fredag, känns superbra! 

Det känns verkligen som att livet börjar rulla på nu! ÄNTLIGEN!!!!!

*andas, andas, andas, PANIK! Andas, andas...*

Lite så känner jag nu.

Ena stunden superpeppad och andra panikslagen!
Saken är den att imorgon ska jag åka till Örebro för att få gå rundtur och gå på intervju angående fritidsledarutbildningen och jag VILL VERKLIGEN läsa det! 

Min dröm är att bli fritidsledare för att jag känner att jag vill jobba med barn och ungdomar. Sen så har jag så mycket idéer man kan använda sig utav på en fritidsgård och jag tror att får jag läsa det här så kommer jag kunna utveckla de idéerna ännu mera på ett kanske mer pedagogiskt sätt, även om de redan är rätt så pedagogiska. 

ÅH jag längtar, längtar LÄNGTAR tills jag kan börja jobba och slänga ur mig alla idéer och pyssla ihjäl mig!!!

Det gör ont. Till en början.

Sen har man blivit så van, att man knappt känner av det längre.

Hela dagen har varit så suverän fin! Mys och bara varit, bara vi.

Så blir man lämnad till kl 22.00 ikväll.

Jag älskar att vara ensam.

Men det är skilland när man väljer att vara ensam.

Jag orkar inte ens gråta längre

Oftast så vet man hur det blir...men ändå så långt inne, hoppas man att det ska bli annorlunda.

Till dig

Jag förstår att du tycker det är kul att sitta där, men jag tycker inte det är lika kul.

Jag hade en känsla att jag skulle åkt och hjälpt mormor att vara barnvakt åt mina syskon för det hade kunnat blivit roligt, men så långt inne så kände jag att kanske, kanske kunde du ägna tid åt mig, en kväll. Men jag hade fel igen. Jag önska att du kunde se hur ensam jag känner mig. Du tror att jag är ledsen, men det är jag inte...mera...besviken. Det känns som att i din värld så finns inte det inte ens ett alternativ att vi ska umgås. Jag ligger i sängen och halvsover bara för att jag har så tråkigt och du kommer in och säger 'du kan kolla på tv, virka, sticka, rita, pyssla' men att jag ska kunna göra något med dig fanns inte ens som alternativ! Du tror att bara för att vi bor tillsammans och är i samma rum så umgås vi, men jag tycker inte att vi umgås när jag sitter och pysslar i soffan med nedsänkt huvud och du sitter med näsan i dataskärmen, med headset på och spelar med dina kompisar. Sen när jag sitter vid datorn så kommer du och säger 'jag ska ha datan om en halvtimme' och då har jag inget val, det är bara att stänga av det jag håller på med..skulle jag kunna göra samma sak?? Varför är det så svårt att umgås med mig?! Kan du inte bara för en, EN ENDA kväll ge fan i spelet och ge mig lite mer uppmärksamhet än "va är det?" och sen inte alls bry sig om vad jag säger och hur det låter.

Det som gör mig ännu mera ledsen är att du vet exakt vad jag tycker om det här! Jag har sagt att du får spela bara du inte väljer mer tid med spelet än mig! Jag förstår att det kan bli så någon gång, men nu är det så varje gång, varje dag. Jag finns inte. Fattar du inte hur ensam jag känner mig? Jag har INGA vänner i detta område och ingen bekantskap och med den inkomsten jag har så är det inte varje gång man kan åka iväg. Kanske man någon fredag eller lördag skulle kunna få känna att det är fredag och lördag! Men måndag som fredag och tisdag som lördag, jag sitter fortfarande ensam i soffan och kollar på tv och du sitter vid datan, de enda skillnaden är att det är olika program på tv:n! Jag blir så less på det! Vi har pratat om det, men du ändrar dig bara den dagen, sen är det tillbaka till gamla spår igen. Kan inte du se hur oälskad jag känner mig? När jag berättar om en film jag vill se säger du 'den har vi sett, men kolla på den du' så får jag sitta och kolla själv...sen när du vill kolla på film så startar du bara, hör inte alls med mig jag vill se, du bara lägger dig och kollar. Sen vare sig jag vill eller inte vill se den filmen så kommer jag och lägger mig brevid dig, för det är den enda gången jag kan vara så nära dig medan vi är vakna. 

Kunde du någongång bara 'offra' dig för en film du redan sett eller en film som du vet att jag verkligen vill se och bara sitta och hålla om mig och kolla med mig så, åh så mycket det skulle betyda. Men du är inte sån. Du är ingen romantiker och det vet jag, det har jag lärt mig. De enda gångerna du kommer med blommor är när jag 'ber' om det. Säger jag ena dagen "ja det va länge sen man fick blommor, lite såna överraskningar skulle du kunna komma med" då får jag det dagen efter... Tillochmed på våran 1års dag fick jag be om det...så kommer du hem med din matlåda...kul. Och när jag säger på skämt 'jasså så du vågar komma hem tomhänt på våran 1års dag'. Det var ju inget viktigt absolut inte, bara jag fick vara med mig. Men du var söt ändå som åkte och köpte blommor sen. Men lite överraskningar då och då skadar inte. Jag försöker överraska dig men jag får inte ens ett tack! Du säger att du är sugen på lakrits, jag går iväg och köper det medan jag handlar annat bara för att överraska dig och inte ens ett litet tack. När vi är på stan och jag säger 'jag vill bjuda dig på fika' så får jag alltid ett 'nej...vi åker hem nu'. Kan du inte bara tacka och ta emot någon gång?! Fattar du inte att jag VILL göra sånt för dig...och jag önskar att du kunde göra så mot mig någon gång...det är ju så enkelt. Bara överraska med små saker, det behöver inte kosta! Det kan vara gulliga sms eller skrivna lappar...men du verkar inte förstå. Jag förklarar och förklarar men det händer bara en gång, sen är vi tillbaka i hjulet igen.

Jag vet inte vad jag ska säga mer. Jag försöker att inte visa hur mycket jag ogillar att du spelar för att det är ditt intresse, men det börjar bli jobbigt.

För varje dag känns det som att det blir mer spel och mindre jag.

Jag blir så orolig att det ska komma en dag då det bara är spel och jag finns inte i din värld.

Att det är så det ska sluta mellan oss. För att du inte kan dela upp din tid så det räcker till båda.

Men jag är inte säker på att du är lika orolig att det ska hända..och jag vet inte om jag kan tolka det på ett bra sätt....för mig känns det lite som att det är det du vill.

Men jag älskar fortfarande dig, mer än någonsin. Jag saknar dig, oss, det vi hade och som jag vet att vi har ibland. Jag kommer kämpa med vårat förhållande så mycket jag bara kan.

För att jag vill att det ska vara vi. Det känns rätt när det är vi.

Jag är väl ingen tjej som är galen i mode direkt.

Jag upptäckte själv igår att jag hellre gick i pyssel och inredningsbutiker än i klädaffärer.

IKEA är ju så mycket roligare! Skulle kunna gå där i flera timmar!! Visst klädaffärer är också roligt ibland.

I andras 21 åringars handväskor så hittar man smink och små prylar.

Jag använder SÄLLAN handväska..gillar inte det ALLS! 

Men idag ska jag åka tåg så idag har jag 6 saker i min handväska.

1 bok
3 garnnystan

1 virknål

1 sax (att klippa trådar med)

Har fastnat för att virka! Hur kul som helst. Dock har jag för vana att inte göra klart mina projekt, men nu jävlar!