Vet att jag nyss skrev men måste skriva lite mera.

Igår var min sambo iväg på fotboll med hans kompis A, min bästa vän B som är tsmns med A och så min andra bästa vän C.

Så kommer min sambo hem och först berättar han ingenting om hur det varit och hur det gick..sen senare på kvällen får man höra hur kul han har haft det med min bästa vän 'B'. "Åh hon hällde vatten på mig..så jag hällde ännu mera vatten tillbaka, jättekul"  mm.. "hon väckte mig genom att knäppa en cider i örat på mig..sen så höll hon den under min näsa!"  Jaha... " och på tåget fick jag sitta i hennes knä och hon tyckte att jag var lätt som en fjäder..hur kan det komma sig när du tycker att jag är tung...vad betyder det?"  Ja men nu va jag den sämsta på det också eller? Well..jag svarade iaf "skillnaden är ju att du inte sitter i mitt knä, du ligger över hela mig, med hela din kroppstyngd. Gå och lägg dig över henne i 20min så ska du se att hon också tycker du är tung" Men det verkade han inte höra..utan direkt "men det kanske blir så eftersom hon..blablabla"

Blir så less. Inte så att jag blir avundsjuk på nått sånt sätt för att jag vet att hon inte är intresserad av honom..bara...hur kan han ha så mycket roligare med andra tjejer än med mig? 

Tillochmed på hans föredetta jobb. Hur kul är det att höra, att den enda, verkligen ENDA, han har kontakten med efter hans jobb är en tjej..något ännu 'roligare' de delade omklädningsrum, grädde på moset...de hade skåpen brevid varandra. Och så jag brukar skämta till det ibland om vissa manliga KÄNDISAR, att oh honom skulle man ha, rik och snygg eller säga kommentarer som Mums. Såna saker säger jag för att JAG VET, ALLA VET att det finns inte en chans att jag och den kändisen ens hamnar i samma rum...men när min sambo ska skämta tillbaka skämtar han om tjejen på hans jobb. Och han tycker det är kul och exakt samma sak. Ehm FEL! Nej inte är inte samma sak!

"men hon är inte ens snygg"  nehe och utsidan har så mycket att säga till om. En person kan vara hur ful som helst, sen när man lärt känna den, märker vilken sjuk bra humor den har, trevlig, öppen och allt man gillar så finns det inget som heter fult ens en gång! Vare sig man blir kär eller inte! 

Så..nu har jag blivit stämplad som surig. Jag är tydligen sur dygnet runt.

Jag själv tycker inte att jag är sur hela tiden, oftast så är jag trött, psykiskt.

Min sambo verkar inte förstå att det finns något som heter 'psykiskt trött' så varje

gång jag bara sitter i soffan och är tyst så är jag sur. Då blir han sur på mig och då, då blir jag sur.

Om det nu vore så att jag är sur hela tiden, så måste det ju finnas en anledning bakom detta.

T.ex Mitt i natten..jag är en sån där människa som behöver sova. Lägger jag mig sen blir jag jättestressad och får panik och kan inte sova alls. Så jag vill absolut inte bli väckt av massa onödigheter mitt i natten.

En natt så hade min sambo startat kranen i köket och lät den bara rinna medan han satt och spela.

Så jag vakna och sa "men hallå, varför startar du kranen mitt i natten?"  Jo "för att vattnet kallt, så brukar ju du göra" får man till svar.  "Ja men inte efter kl 1 på natten! Jag vaknar ju"  (är väldigt lättväckt)  Då säger han "du behöver inte bli sur, du är precis som ett spädbarn".

Vem fan kallar sin partner spädbarn? Det gjorde ont att höra. 

Eller senast igår när jag frågade hur han tyckte vårt förhållande var...'bra' säger han kort och gott. Jaha..Ja ibland är det tycker jag. Svarade jag..då säger han "ja väldigt ibland" så då tycker han inte alls att det är bra. Han ljuger ihop något bara för att vi ska 'slippa' prata.

Sen så säger vi några få meningar. Och helt plötsligt "godnatt, jag ska upp nu" 

Kul..här ville vi verkligen lösa problemet. Sen kommer han tillbaka "är du ledsen"..  JA! va tror du?!  Men svarade lite fint "ingen fara, sätt dig och spela du" för jag vet att han inte vill prata. "jag ska inte spela, jag ska bara snacka med han och han"   Ja jo BULLSHIT!! Tror du jag är dum på riktigt? Jag fattar mycket väl att om du snackar med dina 'spelkompisar' så spelar du också.

Blir så arg. Han får spela hur mycket han vill. Det som stör mig är att han väljer att spela än att försöka lösa problemet i vårt förhållande, som att det går att spara till senare utan problem. Fattar han inte att det blir värre? 

Jag vill verkligen att vårt förhållande ska fungera. Jag ger och ger men han varken tar emot eller ger tillbaka. Jag vet inte hur länge jag ska orka. Vad ska jag gör när jag inte ens kan prata med min egen partner om vårt förhållande??

Jag offrade mig för honom och sa att vi kan väl bowla ikväll och käka ute? Tänkte att det är på tiden vi  'dejtar' och gör något bara vi två. Han börjar med "Ja självklart" sen lite senare "ska vi bjuda med dom här två" EHm...nej? Skulle det inte bara vara vi? Det slutar med att vi har hemmakväll och sitter och kollar på en värdelös film. Inte alls kul! När jag som HATAR bowling gör det för hans skulle och jag för första gången i mitt liv känner "ja varför inte, det vore kul med bowling" så tar han inte vara på chansen. Aldrig! Aldrig att han skulle göra så för mig. Han kan inte ens kolla på ett tv program som vara i en timme med mig.

Sorry för långt inlägg..behövde verkligen skriva av mig. Verkar inte ha någon att prata med.

Garderober är ju något alla alltid behöver..så varför inte slå till på stort på en gång??

Skulle verkligen behöva något liknande...

Min idé har ju alltid varit att flytta till en lägenhet med 3 rum och göra det minsta sovrummet till walk in closet, men nu är vi i ett stadie där vi känner oss redo för att skaffa barn, behöver bara en stadig inkomst..så då skulle ju det rummet bli barnrum istället...men det finns ju 3or med walk in closet! Lucky me!

Fick ledigt från Work for you idag eftersom min lilla katt fanny skulle kastreras.

Hon är så lugn just nu...skönt. Ludde håller sig också lugn då.

Har tränat idag också, jogga 10min, roddmaskin 10 min, tränat armar med 6 kg hantlar 20*4,

sen 'gäddhänget' med 20kg 10*3. Var inte så taggad idag då batteriet på min mp3 är slut och 

min laddare är borta. Det suger. Plus att jag glömde vattnet.

Usch så trött och seg man kan bli ibland...

Jag har blivit inskriven i programmet Work For You. Där vi får sitta och lära oss

att skriva personligt brev, cv osv.

Jag har gått på liknande förrut plus jag har läst Butik och Service på Lernia via arbetsförmedlingen där vi fick skriva personligt brev, cv, träna på intervjuer, söka jobb och praktik tillochmed skriva egna jobbannonser så vi skulle förstå vad arbetsgivaren var ute efter.

Så nu får jag göra samma sak igen, eller jag gör inte samma sak jag sitter bara för jag har ett personligt brev som är min mall. Jag har skrivit så många personliga brev så jag kan grunden utantill tillochmed. Jag har ett cv som jag bara fyller på.

Idag på Work For You fick vi gå en 'basic' datakurs. Vi fick (ni kommer tro jag överdriver men det är sant) lära oss hur man gör Fet, Kursiv och understruken text. Vi fick också lära oss hur man skapar en ny mapp på skrivbordet, hur man sparar filer och att man kan flytta filer från en mapp till en annan. 

I två timmar fick vi sitta med det här! JAG KAN DET!!! 

Jag skrev till min handläggare på arbetsförmedlingen att jag har gjort allt det här, jag får bara göra samma sak igen, jag står ju bara och trampar på ett ställe, jag kommer ingenstans!

"Ta vara på allt du lär det så leder det till jobb eller praktikplats" 

MEN HALLÅ?! Vad sa jag till dig när vi träffades?? Jag är inte ute efter ett jobb just nu, jag vill plugga! Ska jag, utan utbildning söka ett fast jobb. 

Jättebra jag fick ett fast jobb, tre månader senare anställer de två till..två månader efter det måste de skära ner på personal, vem får gå? De som kom in sist eller den som inte har utbildning. Ja gissa själva!
Har arbetsförmedlingen missat att utbildning blir allt mer och mer viktigt nu för tiden?

Och ska dom sitta och säga hur vi ska skriva cv och personligt brev? 
De går i skolan sen sätter de sig som 'arbetskonsult' och säger hur vi ska söka jobb när de själva inte har sökt ett SKIT! 

Jag blir så jävla upprörd.

Första dagen på lernia säger mina lärare "vi vill ha era cv:n, för det händer att vi hittar jobb och praktikplatser och att folk ringer till oss och säger att de behöver folk, då vill vi kunna kolla era cv:n och säga 'du jag har en person här..'" 
På work for you, de har inte ens bett om att få läsa våra cv:n. De bryr sig inte ett SKIT.

De är bara där och delar ut uppgifter hur som helst, sen vad vi som individer behöver träna på och lära oss de bryr de sig inte om, för de kan inte vara så flexibla att de kommer på nya uppgifter till var och en.

Jag ger upp.

Tjenare!
Var till work for you idag. Totalt värdelöst. Vi började kl 10 sen fick vi gå halv 12 med hemuppgifter. SKönt att man inte behövde gå så länge iallafall. Hoppas det blir liknande imorgon.
ar till jysk och köpte nytt täcke då fanny (katten) kissat ner Det vi hade.. så åt vi på Ikea och köpte nya gardiner till vardagsrummet, fast hade nog hellre velat haft dom i sovrummet..ska nog fixa det någon dag... Måste säga att jag älskar att gå på Ikea och handla där såklart, man kan hitta billiga saker och man hittar alltid så mycket!

Min sambo är iväg och lanar så jag blir ensam hela natten... finns inte så mycket att göra, han tog ju med sig datorn. Han åkte kl åtta på morgonen. Så kl nio började jag städa. Vid tretiden var jag klar, dammsugit, moppat golv, dammat, bytt gardiner i köket. Är riktigt nöjd.

Men kan inte låta bli att känna mig ensam och övergiven. Att ett spel kan ta så mycket tid. I mitt förra förhållande så sa jag aldrig mer någon som spenderar mer tid på ett spel än mig och Det har inte varit så men nu börjar det bli allt mer och mer. Jag går och lägger mig nästan tre timmar innan han går och lägger sig, jag minns inte när vi la oss tillsammans senast, minns inte heller när vi satt och kolla på film tillsammans. Det känns som att man sakta sakta, plågsamt, glider ifrån varandra. MEn det verkar bara vara jag som märker det, om det bra eller dåligt vill jag inte ens tänka på.
Jag Har en liten känsla att killar verkar tro att i ett förhållande så behöver man 'bara vara', sålänge han tycker det är bra. Men mår flickvännen dåligt eller tycker att det inte känns bra så får man oftast till svar som betyder typ 'det löser sig' istället för att få prata ut om det....kanske är det bara så att jag hamnar i såna relationer för att jag tänker och känner för mycket.
Känner bara nu att jag ger upp, jag orkar inte tjata mer. Känner mig nere, ensam, meningslös, utfryst och jag vet inte vad jag ska göra med livet längre.

Gränsen mellan min lycka och bryta ihop är hårfin. Så tunn den bara kan bli.

Under helgen har jag.
Varit sjukt sur hela lördagskvällen. Sur, arg och besviken.

Söndagsmorgonen började surt, precis när jag bestämt mig för att glömma allt och bli lycklig

så händer det där lilla så jag får utbrott. Skrek, banka huvudet i väggen, grät. 

Måndag, hade kunnat gått bra. Men åkte in till stan för att möta familjen. Inklusive min syster.

Hon har nu åkt till Polen och bli där i en månad och säga hejdå är inte min starkaste sida.

Så kramade om henne snabbt och sprang in i butiken där jag gick runt och småsnyftade.

Sen har jag smågråtit i stort sett hela måndagskvällen för allt blev bara för mycket.

Tisdag fick jag börja på Work for you. YEEY!! NOT! Fan ta arbetsförmedlingen! Hamnade i en grupp där vi var 6 st av 11-12. Det var jag, ensam tjej såklart. En kille runt 30 och resten över 40-50! Jättetrevligt, not! Och så de mage att kläcka ur sig

"Sverige är åldersdiskriminerade. Jag har jättemycket erfarenhet men får inte jobb. I kassorna vill de bara ha unga tjejer men långa naglar"

"ja och så handlar det om de har B eller C kupa" 

HALLÅ!? Här sitter jag, tjej, ung, har varken B eller C utan G kupa jag får inga jobb! Inte för att jag vill jobba i kassan men ändå.

Är det något att skriva i cv:t kanske? Bh storlek och längd på naglarna.

Så jävla arg.

OKey, varför bryter jag ihop för att syrran min drar till polen?

Hon har praktik där och jag så glad och stolt över att hon var en av de 4 som fick åka.

Men hon är min bästa vän, vi träffas rätts så mycket då henne pojkvän bor här i närheten och är kompis med min sambo. Vi fotograferar, kollar på tv och allt möjligt. Vi kan säga saker som bara vi två förstår, vi tänker samma saker! Ibland är det läskigt!

I bilen påväg ner till göteborg t.ex  Vi åkte förbi ett vitt hus, snyggt som fan! Några km senare säger jag "det där vita huset vi åkte förbi för ett tag sen, det var snyggt" och hon säger "ha precis vad jag tänkte säga" och så lät det hela resan, roliga namn på orter, vi tyckte samma sak. Fina hus, vi gillade exakt samma! 

Och i helgen blir min sambo borta hela helgen då han ska nörda sig. Så då blir jag helt ensam. Har ingen att vara med. Jag kan inte ta mig någonstans för att jag har ingen bil och jag som hatar att vara själv.

Aja, jag ska göra mig klar för jobbet. Jobbar 9-17 idag. Ska bli roligt, speciellt i det här vädret!