Min sambo är iväg och lanar så jag blir ensam hela natten... finns inte så mycket att göra, han tog ju med sig datorn. Han åkte kl åtta på morgonen. Så kl nio började jag städa. Vid tretiden var jag klar, dammsugit, moppat golv, dammat, bytt gardiner i köket. Är riktigt nöjd.

Men kan inte låta bli att känna mig ensam och övergiven. Att ett spel kan ta så mycket tid. I mitt förra förhållande så sa jag aldrig mer någon som spenderar mer tid på ett spel än mig och Det har inte varit så men nu börjar det bli allt mer och mer. Jag går och lägger mig nästan tre timmar innan han går och lägger sig, jag minns inte när vi la oss tillsammans senast, minns inte heller när vi satt och kolla på film tillsammans. Det känns som att man sakta sakta, plågsamt, glider ifrån varandra. MEn det verkar bara vara jag som märker det, om det bra eller dåligt vill jag inte ens tänka på.
Jag Har en liten känsla att killar verkar tro att i ett förhållande så behöver man 'bara vara', sålänge han tycker det är bra. Men mår flickvännen dåligt eller tycker att det inte känns bra så får man oftast till svar som betyder typ 'det löser sig' istället för att få prata ut om det....kanske är det bara så att jag hamnar i såna relationer för att jag tänker och känner för mycket.
Känner bara nu att jag ger upp, jag orkar inte tjata mer. Känner mig nere, ensam, meningslös, utfryst och jag vet inte vad jag ska göra med livet längre.