Vet att jag nyss skrev men måste skriva lite mera.

Igår var min sambo iväg på fotboll med hans kompis A, min bästa vän B som är tsmns med A och så min andra bästa vän C.

Så kommer min sambo hem och först berättar han ingenting om hur det varit och hur det gick..sen senare på kvällen får man höra hur kul han har haft det med min bästa vän 'B'. "Åh hon hällde vatten på mig..så jag hällde ännu mera vatten tillbaka, jättekul"  mm.. "hon väckte mig genom att knäppa en cider i örat på mig..sen så höll hon den under min näsa!"  Jaha... " och på tåget fick jag sitta i hennes knä och hon tyckte att jag var lätt som en fjäder..hur kan det komma sig när du tycker att jag är tung...vad betyder det?"  Ja men nu va jag den sämsta på det också eller? Well..jag svarade iaf "skillnaden är ju att du inte sitter i mitt knä, du ligger över hela mig, med hela din kroppstyngd. Gå och lägg dig över henne i 20min så ska du se att hon också tycker du är tung" Men det verkade han inte höra..utan direkt "men det kanske blir så eftersom hon..blablabla"

Blir så less. Inte så att jag blir avundsjuk på nått sånt sätt för att jag vet att hon inte är intresserad av honom..bara...hur kan han ha så mycket roligare med andra tjejer än med mig? 

Tillochmed på hans föredetta jobb. Hur kul är det att höra, att den enda, verkligen ENDA, han har kontakten med efter hans jobb är en tjej..något ännu 'roligare' de delade omklädningsrum, grädde på moset...de hade skåpen brevid varandra. Och så jag brukar skämta till det ibland om vissa manliga KÄNDISAR, att oh honom skulle man ha, rik och snygg eller säga kommentarer som Mums. Såna saker säger jag för att JAG VET, ALLA VET att det finns inte en chans att jag och den kändisen ens hamnar i samma rum...men när min sambo ska skämta tillbaka skämtar han om tjejen på hans jobb. Och han tycker det är kul och exakt samma sak. Ehm FEL! Nej inte är inte samma sak!

"men hon är inte ens snygg"  nehe och utsidan har så mycket att säga till om. En person kan vara hur ful som helst, sen när man lärt känna den, märker vilken sjuk bra humor den har, trevlig, öppen och allt man gillar så finns det inget som heter fult ens en gång! Vare sig man blir kär eller inte! 

Så..nu har jag blivit stämplad som surig. Jag är tydligen sur dygnet runt.

Jag själv tycker inte att jag är sur hela tiden, oftast så är jag trött, psykiskt.

Min sambo verkar inte förstå att det finns något som heter 'psykiskt trött' så varje

gång jag bara sitter i soffan och är tyst så är jag sur. Då blir han sur på mig och då, då blir jag sur.

Om det nu vore så att jag är sur hela tiden, så måste det ju finnas en anledning bakom detta.

T.ex Mitt i natten..jag är en sån där människa som behöver sova. Lägger jag mig sen blir jag jättestressad och får panik och kan inte sova alls. Så jag vill absolut inte bli väckt av massa onödigheter mitt i natten.

En natt så hade min sambo startat kranen i köket och lät den bara rinna medan han satt och spela.

Så jag vakna och sa "men hallå, varför startar du kranen mitt i natten?"  Jo "för att vattnet kallt, så brukar ju du göra" får man till svar.  "Ja men inte efter kl 1 på natten! Jag vaknar ju"  (är väldigt lättväckt)  Då säger han "du behöver inte bli sur, du är precis som ett spädbarn".

Vem fan kallar sin partner spädbarn? Det gjorde ont att höra. 

Eller senast igår när jag frågade hur han tyckte vårt förhållande var...'bra' säger han kort och gott. Jaha..Ja ibland är det tycker jag. Svarade jag..då säger han "ja väldigt ibland" så då tycker han inte alls att det är bra. Han ljuger ihop något bara för att vi ska 'slippa' prata.

Sen så säger vi några få meningar. Och helt plötsligt "godnatt, jag ska upp nu" 

Kul..här ville vi verkligen lösa problemet. Sen kommer han tillbaka "är du ledsen"..  JA! va tror du?!  Men svarade lite fint "ingen fara, sätt dig och spela du" för jag vet att han inte vill prata. "jag ska inte spela, jag ska bara snacka med han och han"   Ja jo BULLSHIT!! Tror du jag är dum på riktigt? Jag fattar mycket väl att om du snackar med dina 'spelkompisar' så spelar du också.

Blir så arg. Han får spela hur mycket han vill. Det som stör mig är att han väljer att spela än att försöka lösa problemet i vårt förhållande, som att det går att spara till senare utan problem. Fattar han inte att det blir värre? 

Jag vill verkligen att vårt förhållande ska fungera. Jag ger och ger men han varken tar emot eller ger tillbaka. Jag vet inte hur länge jag ska orka. Vad ska jag gör när jag inte ens kan prata med min egen partner om vårt förhållande??

Jag offrade mig för honom och sa att vi kan väl bowla ikväll och käka ute? Tänkte att det är på tiden vi  'dejtar' och gör något bara vi två. Han börjar med "Ja självklart" sen lite senare "ska vi bjuda med dom här två" EHm...nej? Skulle det inte bara vara vi? Det slutar med att vi har hemmakväll och sitter och kollar på en värdelös film. Inte alls kul! När jag som HATAR bowling gör det för hans skulle och jag för första gången i mitt liv känner "ja varför inte, det vore kul med bowling" så tar han inte vara på chansen. Aldrig! Aldrig att han skulle göra så för mig. Han kan inte ens kolla på ett tv program som vara i en timme med mig.

Sorry för långt inlägg..behövde verkligen skriva av mig. Verkar inte ha någon att prata med.