kl 3 inatt ska jag hämta min syster som kommer från en månads praktik i Polen. 

Saknat henne så sjukt mycket!

En annan jag saknar är min sambo...fick just ett sms att han saknar mig.

Ringde honom nyss, han lanar, så då hade han inte tid att prata med mig för han kunde inte göra två saker samtidigt. Har inte hört av honom på hela dagen så får man ett 3 minuters samtal där han knappt pratar för han är så upptagen av spelet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre..

Jag pratar med honom och han lovar att ändra sig men sen dagen efter så är vi tillbaka på samma spår igen! Jag blir så less! 

Jag behöver uppmuntran, romantik, behöva veta att jag är älskad och behövd! 

Det känns inte som att jag får någonting bara lovord och besvikelse.

Jag har så många gånger bett om en dejt, i flera månader, men jag får aldrig någon. Med dejt menar jag inte dyr middag och sånt. Jag kan sitta på McDonalds och sen se en film hemma bara det är igenom tänkt från hans sida och att han verkligen vill göra något MED mig! (hur svårt ska det vara liksom)

Eller bara tända lite ljus och överraska mig när jag kommer hem eller ut från duschen.

Jag försöker överraska honom med småsaker som jag vet att han verkligen tycker om som bowling och lakrits (som jag hatar) tillochmed färga håret rött för han tyckte det var snyggt, men ibland vill man ha något tillbaka också.

Är det bara jag som känner så?
Är jag för krävande?? 

Det  är väl så det måste vara, mig det är fel på. Alltid. 

Totalt värdelös.