Har bestämt mig för att fixa ny header till bloggen, den jag har nu var ju bara

för att ha något för att det inte skulle vara tomt.
Men har lite slut på idéer just nu, ska fixa det imorgon! 

Idéer är mycket välkomna! :)

Btw så min kusin har åkt till USA för att jobba som Au pair!

Läs om hennes äventyr här!

http://elenagomez.blogg.se/

När man precis har träffat någon och man dejtar eller precis blivit

tillsammans så är h*n allt. 

Man kan sista och kyssas, smekas och kramas i flera timmar, man kan

ha sex 3 gånger om dagen och vill fortfarande ha mera.

Så fort den ena personen åkt ifrån så smsar man hur mycket som helst.

Onödiga sms som "va gör du?" Fast man mycket väl vet att h*n åkte för

en halvtimme sen och sitter fortfarande kvar på bussen.

Frågade min sambo idag om inte han saknade det vi hade förut, när vi 

kunde sitta och kyssas och kramas i timmar.

Jag saknar det, jag vill fortfarande ha det kärleksfullt, äventyrligt och lekfull.

Men inte han, inte nu längre, sånt gör man när man är 'i ett nytt förhållande förut, jag

vill inte hålla på så'.

Varför inte? nej det fick man inget svar på.

Är det bara för att han inte vill för vi varit tillsammans länge eller är det jag?

Varför kan man inte bete sig som man gjorde när man var 'nykära'  när man varit tillsammans 

lite längre? 

Hur får man en kille att förstå att man fortfarande vill ha det 'lekfullt'?

Jag vill känna 'oh han vill ha mig!'. Men det gör jag inte..

Varför är kärlekslivet så komplicerat för?

Det ser ju så enkelt ut när man bara ser på

I'm in the crowd but I'm all alone

Den kommande sommaren kommer nog inte bli som jag hade tänkt det.

Vi hade tänkt åka till london i början på sommaren, sedan Åland en vecka som

vanligt sen leksandsommarland någon helg. Men nu så har sambon min fått ett

jobb som är hela sommaren. Så jag får åka själv till åland med min familj, en hel

vecka. Och london kommer det inte heller bli först i slutet av augusti. 

Förhoppningvis blir det leksand sommarland med vänner och sambo.

Pengarna börjar ta slut för den här månaden vilket blir sjukt jobbigt med räkningar

och kostnader.

Sitter med en löpande katt och pyssel som man blir tokig av.

En Quilling bild jag gjorde igår. Första jag gjorde, rätt så nöjd, men nu går det inte alls som jag

tänkt mig! USCH irriterrande. 

Kan man få beställa lite sol och värme tills imorgon så vore det toppen. Skulle vilja ut och fotografera.

Take me away

Vad gör man en lördagskväll då man inte har tillgång till någon eller

nånting? Vet verkligen inte alls vad jag har lust med. Får inte riktigt

någon inspiration. Kanske man skulle starta ett sex and the city avsnitt

eller gå och ha lite roligt med kameran??

Sitter med hosta och halsont så jag håller på att bli helt galen!

Har pysslar med något som heter Quilling idag, mycket roligt. 

Ska fortsätta lite till när jag smält maten lite, hade jag tänkt..om jag orkar.

Har en stark känsla att det inte kommer bli roligt i det här hushållet när Diablo 3 (eller

va fan det heter) kommer ut.

Visst klart fan han ska få ha sina intressen...men då ska det vara ett intresse också inte

livet.

Så här sitter vi..en lördagskväll, han sitter vid sin dator, med hörlurar på huvudet och kollar

på en serie och jag sitter i soffan uttråkad...precis som vilken dag som helst?

Men en tanke på att han skulle kunna fråga mig om vi ska se film..nej..det verkar inte existera.

Tiderna hos kuratorn var vad jag såg mest fram till vissa gånger.

Hon var väldigt lätt att prata med och det var skönt att prata av sig

hos någon som kunde säga rätt frågor istället för att bara strunta i det

eller fråga onödigt dumma frågor eller 'jag tröstar dig', trös vill man inte alltid ha,

inte hjälp heller utan, hjälp att hjälpa sig själv. Jag ville inte ha hjälp att plocka 

bort nålen, jag ville ha hjälp så jag själv kunde lägga ifrån mig den. Vilket jag kunde

göra efter mina möten med kuratorn.

Men det var några år sen man gör där och redan den gången vi kom överens om att

det här blir sista gången så har jag fått kämpat själv. Vilket jag har klarat bra, förvånatsvärt

bra faktiskt. Om jag får säga det själv.

Jag är dock fullt medveten om att jag vilken dag som helst kan falla tillbaka. 

Och jag tror att, eftersom jag vet om att jag kan få 'återfall' så kommer det inte komma som 

en chock och förstöra mig helt. 

Just nu känns det som att allt är topp, jag är lycklig, fast jag har tråkigt. 

Men så finns det såna dagar då jag vet att jag kan vara så nere och inte något kan göra mig på

bättre humör. Min fästman verkar dock inte alltid förstå att jag har det jobbigt.

Ibland vet jag inte vad som tynger mig, det känns bara som en sten som trycker ner mig och

jag vet inte vad jag ska göra för att få bort den.

Och allt han säger är "men det är klart du vet, säg nu" men nej, jag vet inte.

Jag kan bryta ihop väldigt lätt, eller andra kanske ser det som att jag bryter ihop för minsta

lilla men så är det inte.

Om jag gör något som går helt fel eller någon säger något som jag tar illa upp av så samlar jag

på mig det. Allt. Sen på slutet av dagen, när man fått hört något mindre positivt om sig själv, man

har inte klarat det man skulle och så råkar man t.ex bränna köttbullarna till maten. Då kan jag bryta

ihop. Folket runt om tror att man blir ledsen för att man råka bränna köttbullarna men egentligen så gråter man för att tidigare den dagen blev man totalt dissad men det har man inte berättat.

Dessa uppsamlingar av negativa saker är något jag försöker arbeta med, men det är så svårt. Och

det tar så fruktansvärt på min energi och mitt förhållande. För om han råkar säga något som inte är

menat elakt men det blir fel och låter elakt iallafall och sedan sitter och spelar hela dagen och knappt

rör vid mig så mår jag dåligt. Men jag säger inget först efteråt. Och då går det inte att göra något åt det. 

Men jag ska bättra mig. 

Blir så less på den här skiten, det skulle ju inte bli såhär! 

Det gör så ont.

Jag vill ha mera, blir mera sedd, hörd och känna mig mera

älskad. 

Men när jag går iväg...märker du ens det?
Det verkar inte så iallafall.

Så tomt, ensamt. 

Jag vet inte vad jag ska säga till dig, för det är ju ändå ditt val,

ditt intresse, och jag har ju lovat att inte bråka om det.

Så hur ska jag få dig att förstå?

Äntligen! Idag blir det att åka till huvudstaden och se Simple Plan <3

Tror det är sjätte eller sjunde gången jag får se dom :) har sett dom

alla gånger de spelat i sthlm. 

Ska dock försöka få tag i en biljett till så min systers kompis kan följa med,vi hade

en till henne men nu ska den personen inte sälja biljetten längre så ja..suger verkligen.

Så nu ska jag ladda på usb minnet med alla SP låtar och så blir det lyssna sönder dom hela

vägen till stockholm :)

Längtar verkligen tills de kör Freaking me out. Älskar den låten.

Några fler som ska gå?? :)